Språkliga gemenskaper och minoritetsspråkiga barn i svensk förskola

Syftet med avhandlingen är att ge kunskap om hur språkgemenskap uppstår och upprätthålls i svenska förskolor där barn med minoritetsspråkig bakgrund deltar.
Frågeställningar:
1. Vilka lingvistiska, sociala, pedagogiska och organisatoriska förhållanden är viktiga för förskolans språkgemenskap?
2. Vilken typ av språksituationer, språkhändelser och språkhandlingar bidrar till förskolans språkgemenskap?

Resultaten av den första studien visar hur nyanlända barn deltar genom att kombinera olika kommunikationsverktyg som tal, kroppsspråk och material. Dessutom visar resultaten hur de nyanlända barnens användning av kommunikationsverktyg går från tydligt fysiska former till mer verbala former under en period av fem månader. Denna förändring i användningen av kommunikationsverktyg förändrar hur barnen deltar i kommunikationshändelser. Dessutom visar resultaten hur barnen lär sig språk och kulturella kommunikationsmetoder av varandra. Resultaten illustrerar också svenskans och engelskans förhöjda status i förskolan. Ett av barnen, som talar engelska, fick språkligt stöd från förskollärarna på sitt modersmål. Så var inte fallet för ett av de andra barnen, med persiska som modersmål.
Den andra studien pekar på tre väsentliga och sammanhängande resultat. För det första är implementeringen av stödprogrammet för det finska språket begränsat och under press från förskolans enspråkiga normer och organisationen av arbetet med språkutveckling. För det andra både utmanas och möjliggörs implementeringen av programmet genom barnens deltagande på grundval av nyfikenhet och intresse. Programmet utmanas och möjliggörs också genom deltagande av tvåspråkiga lärare och den undervisning de kan erbjuda. För det tredje skapar den tvåspråkiga lärarens användning av tvåspråkig pedagogik och arbetet med att skapa ett gemensamt uppmärksamhetsfokus möjligheter för programmet. Men resultaten visar att trots att barnens och de tvåspråkiga lärarnas deltagande i programmet kan skapa goda förutsättningar för vitalisering av det finska språket verkar programmet för finsk språkhöjning ändå vara sårbart som språklig vitaliserande aktivitet.

Avhandlingen bygger på två empiriska studier som utgår från en gemensam etnografisk kommunikationsmodell. Fallstudie I undersöker hur nyanlända barn kommunicerar som nykomlingar i den svenska förskolekontexten. Fallstudie II behandlar ett språkhöjande program för barn med finsk minoritetsbakgrund i svenska förskolor. De två studierna har gemensamt att båda äger rum i en kontext där svenska är majoritetsspråk och barnen i urvalet tillhör lingvistiska och kulturella minoritetsgrupper.

Skaremyr, E. (2019). “Språkliga gemenskaper och minoritetsspråkiga barn i svensk förskola”. Akademisk avhandling. Karlstads universitet.