Från små människor till lärande individer: Föreställningar om barn och barndom i förskoleprogram 1970-2000.

Den här studien är en del av projektet Välfärdsstat, medier och modernisering. Huvudmålet med denna studie är att betrakta välfärdspolitiken ur ett medie- och barndomsperspektiv för att kunna besvara två övergripande frågor: 1) Vad händer med leken när den ska presenteras som en del av välfärdsstatens insatser vad gäller småbarn i förskolor, och när den medieras via förskoleprogram? 2) Hur används TV-program om lek som redskap inär det gäller att göra förskolan till en del av utbildningssystemet och föreställningen om livslångt lärande?

Utifrån det undersökta materialet dras slutsatsen att det på 1970-talet fanns två ideal om lekande barn: dels det kompetenta, handlande barnet och dels en romantisk föreställning om det fria barnet. Under 1980-talet och framför allt 1990-talet uppstår idén om barnet som lärande i en förskolekontext, och nya diskurser om barnet innebär att lek och lärande uppträder samtidigt. Kring år 2000 lägger diskursen om det lekande och lärande barnet grunden till en syn på barnet som en central aktör i förhållande till nationens framtid. Övergripande sett har det alltså skett förändringar i synen på barnet där föreställningen om det kompetenta barnet idag är förhärskande. Det finns dock fortfarande många motstridiga åsikter om barnet som varande både fritt, beroende, passivt och kompetent, och dessa motstridiga föreställningar möts barnet av dagligen i vardagskulturen.

I studien analyseras dokument och TV-program från 1970–2000 med hjälp av diskursanalys.

Lindgren, A.-L. (2006). Från små människor till lärande individer: Föreställningar om barn och barndom i förskoleprogram 1970-2000. Lund: Arkiv.