Den tidlige civilisering. En flertydig bestræbelse.

Den här studien behandlar civiliseringsarbetet i den typ av offentliga institutioner där barn för första gången agerar själva – det vill säga i förskolor. Syftet med studien är att beskriva och analysera de uppfattningar om uppfostran och umgängesformer som kommer till uttryck i vardagens pedagogiska praktik.

Studien visar hur man i det pedagogiska arbetet använder flera civilisatoriska motsatspar som verkar civiliserande genom att barnen görs medvetna om gränserna för deras uttryck och om vad som kännetecknar en respektabel människa. Följande civilisatoriska motsatspar används: det naturliga kontra det kulturella, det djuriska kontra det mänskliga, det kroppsliga/vilda kontra det tämjda och behärskade, samt det språkliga kontra det våldsamma och barbariska. Vad gäller motsatsparet det naturliga kontra det kulturella konstaterar författaren att förskolan å ena sidan försöker lära barnet att behärska sina omedelbara impulser, att sitta stilla och vara lugn. Å andra sidan vittnar förskolans organisering av lekplatser och ytor för fri lek om ett erkännande av barnkroppens naturliga behov av kroppsliga uttryck. Inställningen till barnets natur är alltså tudelad: barnet får signaler om att sträva bort från sin natur, men den respekteras och uppskattas också. Vad gäller motsatsparet det djuriska kontra det mänskliga konstaterar författaren att förskolans användning av till exempel representationer av djur och djurmetaforer ger barnen möjlighet att undersöka villkoren för att vara människa i kontrast till det djuriska, det som ännu inte civiliserats. Genom att barnen tillåts leka med och pröva gränserna för det ociviliserade får de perspektiv på vad som är mänskligt, enligt författaren. Vad gäller motsatsparet det kroppsliga/vilda kontra det tämjda och behärskade konstaterar författaren att man inom förskolan ägnar mycket uppmärksamhet åt barnens kroppar och rörelser och att pedagogerna dagligen reglerar barnen i detta avseende. Dock märker författaren också av en viss ambivalens som gör att barnen möter en del komplexa krav och värderingar. Studien visar bland annat att barnen får lära sig att de bör tvätta händerna, men samtidigt kan de mötas av skratt när de kommer med händer som är svarta av aska efter en brasa. De uppmanas att sitta ned vid bordet och äta ordentligt men får också beröm för sin fantasifullhet om de tar med sig matsäcken upp i ett klätterträd och leker apor. Varje dag påminns barnen om att man inte får springa inomhus på förskolan, men det händer ändå ofta att barn springer utan att någon stoppar dem eftersom barnkroppens rörelseglädje och livsenergi respekteras och ger upphov till glädje. Vad gäller motsatsparet det språkliga kontra det våldsamma och barbariska konstaterar författaren att barnen ofta får tillsägelse om att vara tysta, men utan förklaring, om de pratar ”fult”. Om barnen slåss stoppas de alltid och formuleringen ”man får inte slåss” uttrycks ofta av både barn och vuxna. Författaren konstaterar att man inom förskolan systematiskt strävar efter att lära barnen att lösa konflikter verbalt och att alla typer av våld är bannlysta.

Studien visar dock också att det inte är helt entydigt hur ett litet barn i sig själv ska placeras i relation till de här motsatsparen. Barnet uppfattas nämligen samtidigt som något beundransvärt naturligt och som ett naturväsen som ska anpassas och kultiveras. Denna tvetydighet innebär att pedagogerna reagerar på olika sätt och att deras förväntningar blir otydliga för barnen. Å ena sidan ger de barnen ett visst handlingsutrymme, men å andra sidan finns det indirekt formulerade förväntningar och krav som barnen är olika bra på att uppfatta och förstå.

Datamaterialet bygger på tre perioder av fältarbete i fyra olika förskolor. Materialet består av dagliga observationer som antingen skrivits ned på plats eller registrerats genom videoinspelning, kombinerat med samtal och ljudinspelningar av mer formaliserade intervjuer med barn, personal och föräldrar. Sammantaget består materialet av 14 månaders dagliga observationer fördelat på tre olika perioder under 13 års tid. Dessa data används för att undersöka civiliseringsarbetet inom förskolan.

Gulløv, E. (2012). Den tidlige civilisering. En flertydig bestræbelse. I: Gilliam, L. & Gulløv, E. (red). Civiliserende institutioner. Om idealer og distinktioner i opdragelse. (s. 63-95). Aarhus Universitetsforlag.