Etikk i praksis. Barn med samspillsvansker og medvirkning i barnehagen.

Studien vill belysa de val och dilemman som anställda inom förskolan möter i sina dagliga undervisningsmetoder med barn med samarbetssvårigheter.

Studien visar att det är viktigt för barn med samarbetssvårigheter att få hjälp att synas och höras. Personalen på förskolorna upplevde att det ibland kan vara svårt att ge barnen en synlig plats i gruppen eftersom personalens insatser ofta sker löpande och kännetecknas av många ögonblicksbedömningar och snabba beslut. De barn som har svårt att interagera beskrivs ofta som barn som finns i utkanten av gruppen. Det framgår tydligt av materialet att många av de anställda har svårt att ta hänsyn till varje barns behov och samtidigt ta hänsyn till den kollektiva barngruppen. Många av de barn som har samarbetssvårigheter beskrivs ofta som rastlösa och de hamnar lätt i konflikter med andra barn, och förskolepersonalen påpekar att de ofta upplever etiska dilemman i hanteringen av dessa barn. Studien visar bland annat att det i förskolan finns olika metoder för hur personalen säger till barn med samarbetssvårigheter och barn utan samarbetssvårigheter vid olämpliga beteenden. Barnens individuella utbildningsplaner ses som ett sätt att säkra och fokusera på varje barns rätt till deltagande i förskolan.

Det empiriska materialet i studien har samlats in från tre olika kommunala förskolor i Norge. Data samlades in under åtta månader i 2008–2009. Två av de tre förskolorna tillhör en stadskommun med nästan 200 000 invånare, och den tredje finns i en landsbygdskommun med mindre än 20 000 invånare. Datainsamlingens underlag utgörs av åtta barn där personal och föräldrar var eniga om att barnen hade samarbetssvårigheter: två flickor och sex pojkar i åldern tre år och fyra månader till sex år och 11 månader. De utvalda barnen kommunicerade på olika sätt men alla hade problem med att förstå och anpassa sig till hur andra kommunicerade. Vart och ett av barnen hade en individuell utvecklingsplan. Data bestod av täta observationer av vardagliga aktiviteter där åtminstone ett av barnen deltog. Dessutom hade forskaren gjort fältanteckningar och intervjuer med förskolepersonalen i totalt sju fokusgruppintervjuer. Tema i intervjuerna var baserat på observationer och syftade till att ge insikt i den anställdas reflektioner och erfarenheter av de dilemman som de mötte i sitt dagliga arbete. Analysen har följt principerna för deskriptiv fenomenologi.

Åmot, I. (2012). Etikk i praksis. Barn med samspillsvansker og medvirkning i barnehagen. Nordisk Barnehageforskning 5(18), 1-11.