Fagsamtaler i barnehagen.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger engagerar barn för att delta aktivt i samtal om olika (skol)ämnen.

Resultaten från den här studien ger inga entydiga svar om hur pedagoger engagerar barn till att aktivt delta i samtal kring olika (skol)ämnen. Studien visar dock på flera gemensamma drag mellan planerade respektive spontana samtal mellan pedagoger och barn. Under båda dessa samtalstyper observerade författarna att pedagogen var den mest centrala personen och att de flesta förekomster av tilltal (såväl frågor som svar) ägde rum mellan ett enskilt barn och pedagogen. Barnen riktade uppmärksamheten mot pedagogen och sökte också feedback och bekräftelse från henne. Detta innebar att barnen var mindre uppmärksamma på varandra. Författarna menar att barnen därmed bland annat kan tappa intresset för att skaffa kunskaper inom barngemenskapen, och att de riskerar att få erfarenheten att deras försök att påverka kunskapskonstruktioner och gemensamma beslut inte är viktiga. Dessutom konstaterade författarna att en så kallad IRE-struktur (initiering – respons – evaluering) förekom i många av samtalen. Författarna menar att denna struktur kan ha bidragit till individuella tilltal från barnen till pedagogen och att utvärderingarna (evalueringarna) av barnens svar satte stopp för ytterligare tilltal från barnen. Författarna fann också att barnen i vissa samtal började tilltala varandra. Vid dessa tillfällen höll pedagogen sig i bakgrunden efter att först ha introducerat samtalsämnet och barnen följde självmant upp det de andra barnen sade. Studien visar dock att pedagogerna endast i mindre utsträckning förmådde koppla barnens uttalanden, tankar, kunskap och åsikter till varandra. När pedagogerna hade planerat att introducera eller vidareutveckla ett ämne och engagera barnen för att få dem att delta visade det sig att förberedelser var viktigt. Även kontextuella förhållanden, till exempel platsen för samtalet och pedagogens val av pedagogiskt material som ram för samtalet, var centrala för pedagogens möjlighet att hålla kvar fokus inom samtalet. Slutligen visar studien på att pedagogerna står inför ett dilemma när de måste välja mellan att försöka hålla fast vid ett gemensamt samtalsämne eller att öppna upp för att låta barnens yttranden föra samtalet i andra riktningar.

Datamaterialet bygger på videoobservationer av samtal mellan barn och pedagoger på fyra avdelningar på två förskolor. Såväl spontana som planerade samtal observerades. I studien beaktas dock endast de samtal där pedagogerna bjöd in barnen till samtal kring ett tema, och inte de samtal som barnen själva tog initiativ till. Observationerna spelades in med en handhållen videokamera och data samlades in under en tvåårsperiod. De barn som deltog i studien var mellan tre och sex år gamla. Totalt består datamaterialet av 18 samtal av varierande längd. Åtta av samtalen härrör från planerade projektarbeten där pedagogen hade en bestämd avsikt med samtalet. Övriga tio samtal uppstod spontant och observerades under måltider och fri lek.

Gjems, L., Jansen, T.T. & Tholin, K.R. (2012). Fagsamtaler i barnehagen. Nordisk Barnehageforskning 5(22), 1-12.