Children and teachers as Partners in Communication: Focus on Spacious and Narrow Interactional Patterns.

Syftet med studien är att undersöka hur relationer och kommunikation mellan pedagoger och barn skapar förutsättningar för barns rätt att delta samt hur kommunikationen mellan barn och vuxen bidrar till utvecklingen av vardagsinteraktioner och relaterade processer.

Studien indikerar att en demokratisk pedagogroll förutsätter respekt för barnens initiativ och erfarenheter i kombination med en självreflekterande inställning och en förmåga att ta till sig barnens perspektiv. Utifrån två motstridiga interaktionsmönster beskriver författaren olika kvaliteter i kommunikationen mellan barn och pedagoger. De här olikheterna beskrivs med metaforerna ”rymliga interaktionella mönster” respektive ”snäva interaktionella mönster”. Studien visar att ”rymliga mönster” öppnar upp för dialog och skapar goda relationsmässiga förutsättningar för att barn ska kunna delta och uttrycka sina åsikter. Författaren bedömer att de viktigaste kännetecknen för en sådan dialog är: fokuserad uppmärksamhet från pedagogerna, tolerans för fel, en vilja att erkänna missförstånd, relativt få stängda frågor, känslomässig uttrycksfullhet och en lekfull attityd. Studien visar att den här typen av dialog skapar goda förutsättningar för både barns och vuxnas uttrycksmöjligheter, och gör att varken barn eller pedagoger behöver fastna i begränsande roller. Samtidigt visar studien att ”snäva mönster” har en tendens att låsa fast både barn och vuxna i positioner som begränsar barnens deltagande och deras möjligheter att uttrycka tankar och känslor. Därmed dras slutsatsen att ”snäva mönster” inte främjar vare sig barnens deltagande eller en god dialog. Författaren konstaterar också att det är en komplex fråga att skapa förutsättningar för demokratiska relationer mellan barn och pedagoger.

Datamaterialet innefattar videoobservationer som gjorts under nästan ett års tid av två pedagoger och 14 utvalda barn i åldern 3–6 år på två förskolor i Norge. Materialet består av vardagsinteraktioner mellan pedagogerna och de utvalda barnen. Videoinspelningarna gjordes i tre olika situationer: måltidssituationer, samlingar och perioder med fri lek. På varje förskola filmade man under tre dagar per månad.

Bae, B. (2012). Children and teachers as Partners in Communication: Focus on Spacious and Narrow Interactional Patterns. International Journal of Early Childhood 44(1), 53-69.