Syfte
Artikeln ingår i ett projekt som fokuserar på samarbetsgrupper för barn med särskilda behov som går i förskola. Målet är att skapa kunskap om hur förskolan kan bidra till att utveckla positiva samarbetsformer mellan de offentliga hälso- och välfärdssystemen och barnens hemmiljöer. I artikeln undersöks syftet med och användningen av den individuella planen för en 5-årig flicka i förskolan.
Resultat
Undersökningen visar att samarbetet inom teamet kring den individuella planen inte fungerar optimalt. Tre huvudsakliga faktorer framträder i analysen: (a) betydelsen av den individuella planen, (b) en tydlig policy och (c) ansvarsfriskrivning/-förflyttning. Deltagarna i undersökningen ger uttryck för att de inte ser den individuella planen som särskilt användbar, eftersom den inte används i särskilt stor utsträckning och inte uppdateras. De flesta av deltagarna anser dock att de möten som hålls var sjätte månad är meningsfulla. Om och när framsteg kunde konstateras var det ett resultat av dessa möten. Författarnas slutsats är att det finns en konflikt i samarbetsgruppen som leder till en motvilja mot att engagera sig och ta ett yrkesmässigt ansvar. Detta innebär att samarbetet stagnerar och att den individuella planen inte har någon större betydelse för deltagarna, samtidigt som den endast i mindre utsträckning säkerställer att barnet får det anpassade stöd som är meningen med planen.
Studien visar flera exempel på hur teamdeltagarna uttrycker en anpassning till policyn kring den individuella planen. Till exempel följer man inte nödvändigtvis de riktlinjer som anges i gällande lagar, och teamdeltagarna kan anpassa policyn efter sina individuella och yrkesmässiga behov. Flickans mamma berättar också att när författarna i projektet deltog i ett möte dök den ansvariga personen från kommunen upp, vilket inte hörde till normal praktik. Detta visar att själva forskningsprojektet påverkade samarbetet i gruppen.
Dessutom visar studien att deltagarna ofta försökte skjuta över ansvaret genom att till exempel framhäva uppgifter som andra i teamet ansvarade för framför sina egna uppgifter. Många uppgifter sköts också på framtiden för att de ansågs vara mindre viktiga.
Design
Studien är en fallstudie där fem deltagare, som utgör teamet för en 5-årig flicka vid utarbetandet av en individuell plan för henne, har intervjuats och observerats. Gruppen av deltagare utgörs av en pedagog, en specialpedagog, en distriktssköterska och flickans föräldrar.
Referenser
Cameron, D.L. & Tveit, A.D. (2011). “The Policy for Impementation Challenges of Individual Plans for Preschool Children with Disabilities”. International Journal of Parents in Education, (5)1, 12-23.
Uppdragsgivare
Norges forskningsråd