Syfte
Syftet med studien är att undersöka vad pedagoger tänker och säger om tre- till fyraåriga barns språkhandlingar inom ramen för ett föräldrasamtal, och vilka former av fackspråk om språk som pedagogerna använder när de pratar om barnens språkliga färdigheter. Med "språkhandlingar" avses språkets kommunikativa och sociala sidor, och begreppet innefattar olika kontexter för barns språk, till exempel leksituationer på förskolan där barn växlar mellan att lyssna och prata under ett samtal.
Resultat
Undersökningen visar att endast en begränsad tid av föräldrasamtalen ägnas åt diskussion av barnens språkliga förmåga, eftersom genomgång av rutinsituationer och andra teman än språk tar större plats. Dessutom konstateras att pedagogerna sällan uttalar sig i facktermer om språk och att de har ett ambivalent förhållande till att använda sådana termer. Författaren drar därför slutsatsen att de språkrelaterade fackbegreppen bör ägnas mer uppmärksamhet i förskolans yrkesdiskurs samt fungera som grund för observationer av dagliga språkhandlingar.
Design
Det empiriska materialet i undersökningen utgörs av transkriptioner av intervjuer som genomförts med pedagoger före och efter föräldrasamtal om åtta barn. Under intervjuerna ställdes frågor om samtalet som helhet och frågor om språkliga teman.
Referenser
Aagre, W. (2011). ”Hva slags innsikt om barnets språk formidles i foreldresamtaler?”. I: Gjems, L. & Løkken, G. (red.): Barns læring om språk og gjennom språk. Samtaler i barnehagen. Oslo: Cappelen Damm. 176-201.
Uppdragsgivare
Norges forskningsråd