“Does Universally accessible child care protect children from late talking? Results from a Norwegian population-based prospective study”.

Undersökningen har tre syften. För det första vill författarna undersöka huruvida barn som går i förskola under sina första tre levnadsår löper mindre risk att bli sena i talutvecklingen, genom att kontrollera olika variabler – bland annat barnets tidiga sociala kommunikationsförmågor innan de började i förskola. För det andra syftar studien till att undersöka huruvida antalet timmar som barnen tillbringar på förskola under sina tre första år har något samband med sen talutveckling, mätt i treårsåldern. För det tredje vill författarna undersöka potentiella könsskillnader när det gäller olika förskoleförhållanden och sent tal.

Studien visar att för barn som går i förskola i ettårsåldern föreligger ingen relation till sen talutveckling i treårsåldern. Dock visar studien att barn som gick i förskola när de var 18 månader gamla och barn som gick i förskola vid tre års ålder löpte en signifikant mindre risk för sen talutveckling, jämfört med barn som inte hade gått i förskola: färre flickor och pojkar som har gått i formell förskola kategoriseras som sent talande än barn som har tagits om hand på andra sätt. Studien visar att sannolikheten för att barn som går i förskola på heltid i treårsåldern hamnar i gruppen "barn med vanlig språkutveckling", är större än samma sannolikhet för barn som endast går i förskola på deltid. Majoriteten av barnen gick inte i formell förskola vid ett års ålder. Vid 18 månaders ålder gick 60 % i formell förskola, och vid tre års ålder gick de flesta barn i formell förskola. Totalt bedömdes 4,6 % av de deltagande barnen som sent talande när de var 36 månader gamla. Det förelåg en markant könsskillnad: 6,5 % av pojkarna var sent talande, jämfört med endast 2,6 % av flickorna.

Data i denna undersökning hämtades från den norska studien MoBa (Mor-barn-undersökningen). MoBa startades 1999 då gravida kvinnor som genomgick en rutinmässig undersökning i graviditetens 17:e vecka erbjöds att delta i studien via en frågeformulärsundersökning. Fler än 100 000 kvinnor deltog. Data samlades in vid graviditetsvecka 17, 22 och 30 samt när barnet var 6, 18 respektive 36 månader gammalt. Denna datauppsättning jämfördes i studien med registerdata från det norska medicinska födelseregistret. I den aktuella studien deltog respondenter som hade besvarat samtliga sex frågeformulär 2009, vilket totalt 20 528 familjer hade gjort. 609 av dessa familjer uteslöts från studien på grund av att barnet diagnostiserats med hörselskada, dövhet, cerebral pares eller indikationer på Downs syndrom eller gomspalt. Egenskapen ”sent tal” mättes baserat på föräldrarnas bedömningar av sina 36 månader gamla barns förmåga att tala med fullständiga satser. Barn som av sina föräldrar inte bedömdes kunna tala med relativt fullständiga satser bedömdes som ”sent talande”. Datamaterialet analyserades med hjälp av statistikprogrammet SPSS.

Lekhal, R., Zachrisson, H.D., Wang, M.V., Schjølberg, S. & von Soest, T. (2011). “Does Universally accessible child care protect children from late talking? Results from a Norwegian population-based prospective study”. Early Child Development and Care, 181(8), 1007-1019.