Gråtens mange ansikter: Toner og tempo i barnehagen.

Syftet med studien är att från en diskursteoretisk utgångspunkt nå nya insikter om pedagogisk praktik så som den tar sig uttryck i omsorgssituationer kring gråtande barn, framför allt i relation till den pedagogiska personalens förkroppsligade kunskaper om omsorg. I studien betraktas kroppen som ett materiellt subjekt (med olika kön och färger) som skapar rörelser, som kontextualiseras genom fysiska rum och diskurser om omsorg.

I undersökningen läses gråten utifrån en diskursteoretisk utgångspunkt som en materialitet som är knuten till kroppen, och undersökningen granskar hur gråt får saker att hända, får vuxna att röra sig genom förskolans rum och får små och stora kroppar att mötas i olika uttryck för omsorg. Dessa materiella läsningar jämförs med språkliga representationer av gråt som uttrycks av den pedagogiska personalen, t.ex. som hierarkiserade kategoriseringar av gråt som ”ilskegråt”, ”ledsengråt” och ”tröttgråt”. Slutsatsen är att den kroppsliga praktiken i relation till gråt är mer komplex än de språkliga kategoriseringar som den pedagogiska personalen använder när de tolkar gråt hos barn, och att det sätt som barn bemöts på i sin gråt är avgörande för vilka positioner de kan inta på förskolan.

Genom deltagande observationer av praktik och samtal med personalen på två förskolor i Norge samlades data in om två pojkar och två flickor i åldern 11 månader till 2 år. Tre av barnen hade annan etnisk bakgrund än norsk. Utifrån en diskursteoretisk utgångspunkt analyserades en episod med gråt för vart och ett av de fyra barnen i undersökningen.

Rossholt, N. (2010). Gråtens mange ansikter: Toner og tempo i barnehagen. Nordic Studies in Education, 30(2), 102-115.