”Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt sätt”: Utveckling av samspelsdimensionen i förskolan, med hjälp av Pedagogisk Processreflektion.

Syftet med studien är att undersöka om personalen i förskolor och daghem kan arbeta med samspelsdimensioner mellan barn respektive mellan barn och vuxna med hjälp av en modell för kompetens- och verksamhetsutveckling som kallas pedagogisk processreflektion. Modellen bygger på en pendling mellan PPR-samtal och förskolans praktik. Dessutom undersöker studien huruvida modellen kan användas för att stärka de anställdas professionalitet och barnens psykiska välbefinnande, och för att förbättra samspelsklimatet på förskolan.

Forskarens slutsats är att samspelsprocesserna på förskolan är mycket viktiga för förskolebarnens psykiska välbefinnande. Pedagogisk processreflektion kan användas som en modell för att stärka personalens professionalitet när det gäller arbetet med barnens samspel, och kan dessutom användas för att skapa ett bättre samspel mellan barnen. Vidare drar forskaren slutsatsen att detta leder till en förbättrad psykisk hälsa bland barnen.

Forskaren har genomfört fem samtalsprocesser med utgångspunkt från pedagogisk processreflektion med anställda på fem avdelningar på olika svenska förskolor. Hon har hjälpt personalen att reflektera över och förstå de aktuella samspelsprocesserna bland barnen på avdelningen respektive mellan barn och vuxna. Mot bakgrund av de inspelade samtalen analyserar forskaren utvecklingen i samtalen från ett hermeneutiskt perspektiv för att få en förståelse av hur den pedagogiska processreflektionen har påverkat arbetet med barnens samspelsprocesser.

Bygdeson-Larsson, K. (2010). ”Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt sätt”: Utveckling av samspelsdimensionen i förskolan, med hjälp av Pedagogisk Processreflektion. Umeå: Umeå universitet, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, avhandling 36.