Barns perspektiver på demokrati i barnehagen.

Studien undersöker barns uppfattning om demokratin på förskolan och deras erfarenheter av att vara med och bestämma. Intresset är inriktat på de äldsta barnen och om barnens plats i åldershierarkin har betydelse för hur de hanterar och kanske bryter mot de vuxnas regler. Frågorna är

• hur uppfattar barn demokrati och demokratiska processer?
• hur ser barnen på sina egna möjligheter att delta i demokratiska processer?
• vilka barn har inflytande på förskolan och vilka konsekvenser får det?

Den sista frågan handlar om hur de vuxna bemöter barnen när dessa är oeniga med dem eller gör motstånd. Tar man upp barnens kritik och är det vissa former av motstånd som fungerar bättre än andra?

Studien visar skillnader mellan barnens och de vuxnas intressen på förskolan. Barnen känner inte att de kan påpeka orättvisor eller att man lyssnar på deras önskemål. Några av barnen använder därför dolda strategier för att undgå de vuxnas maktutövning. Barnen vill ha en gemenskap på förskolan där olika önskemål uppmärksammas, och där barnen inte drabbas av obefogade bestämmelser eller känner sig kontrollerade på ett sätt som sårar deras självkänsla.

De flesta barnen känner inte till begreppet demokrati men med lite hjälp kopplar de ihop det med att bestämma tillsammans. Barnen tycker att de vuxna bestämmer mest, och författaren uppfattar att barnen skiljer på legitima och illegitima beslut. De legitima besluten uppfattar de som rättvisa och välgrundade. Och de vuxna får gärna bestämma om besluten är välgrundade, men inte om de är omotiverade och orättvisa. Barnen vill alltså inte nödvändigtvis bestämma själva men det är viktigt för dem att besluten är rättvisa och inte kränker deras integritet.

Det är svårt för barnen att argumentera mot de vuxnas beslut eller att göra motstånd. De uppfinner därför egna sätt att göra motstånd i smyg mot dåliga beslut. Exempelvis gömmer sig några barn när de ska göra något de inte vill. Några motståndsstrategier fungerar bättre än andra, de barn som kommer på en metod som passar väl med förskolans verksamhet har lättare att komma undan beslutets konsekvenser. Barnen menar till exempel att det inte lönar sig att bli arg eller att prata hela tiden för då lyssnar ingen på en.

Materialet består av intervjuer med 41 femåringar från fyra förskolor. Intervjuerna genomfördes på förskolan och handlade om barnens uppfattning om demokrati och deras erfarenheter av medbestämmande på förskolan. För att det skulle bli lättare för barnen att beskriva sina erfarenheter fick de se en bild på en pojke i sin egen ålder som de skulle tänka var ny på förskolan. Den teoretiska bakrunden till studien utgår från begreppen erkännande, makt och motstånd och i analysen letar författaren efter likheter och skillnader i barnens berättelser.

Pettersvold, M. (2015). Barns perspektiver på demokrati i barnehagen. Utbildning & demokrati 24(2), 91–109.