"Directing and facilitating distributed pedagogical leadership: best practices in early childhood education." & "Det krever mye tankevirksomhet for du skal finne det rette øyeblikket» – Refleksjon i praksis i personalledelse.

Studien undersöker hur erfarna förskollärare (formal teacher leaders) leder sina kollegor (staff members and assistants), och vad som utmärker dessa erfarna förskollärares arbete.

Studien visar att förskollärarna med pedagogiskt ansvar blir ”hybridledare” (hybrid leaders) och i detta arbete använder sju strategier i arbetsledningen.

1. Fullständigt informerande (total informational)  innebär att förskolläraren är i centrum för arbetet och sprider informationen via sina medarbetare. Strategin är både dialoginriktad och hierarkisk. Förskolläraren lägger mycket tid på att informera och instruera kollegerna för att undvika missförstånd och problem i arbetet med barnen.
2. Önskemål och erbjudanden (request and solicitation) innebär att förskollärare tar emot förslag från medarbetarna och fördelar uppgifter många gånger under arbetsdagen. Enligt författarna har önskemål om och förslag på handlingar, uppdrag från förskolechefen och samarbeten om en särskild arbetsuppgift en central roll i förskollärarens kommunikation. Det finns både hierarkiska och demokratiska element i strategin i det att förskolläraren respekterar kollegerna som jämbördiga samtidigt som man markerar sin position som chef.
3. Resursfördelning (ressource allocation) innebär att förskolläraren fortlöpande beslutar om fördelningen av medarbetarnas resurser utifrån ramar och aktiviteter. Trots att alla i personalen utför samma slags pedagogiska uppgifter uppfattar förskolläraren sig har en annan roll än kollegerna.
4. Fullständigt sekundärt arbete (total secondary work) innebär att förskolläraren har korta informella möten med medarbetarna vartefter behovet uppstår. Den icke hierarkiska organisationen kan vara ett tecken på jämställdhet mellan den ledandeförskolläraren och övriga medarbetare.
5. Fullständigt beslutsfattande (total decision-making) innebär att förskollärarens agerande är kopplat till situationer när denne själv beslutar utan att diskutera med kollegerna. Det kan gälla beslut om både pedagogiken och organisationen.
6. Leda fortbildning (leading knowledge development) innebär att förskolläraren i det dagliga arbetet utnyttjar sina yrkeskunskaper för att stödja medarbetarnas kompetensutveckling och därmed deras förståelse för det pedagogiska arbetet. Författarna ser fyra strategier som förskolläraren gör detta genom:  ge yrkesmässiga råd, ge positiv återkoppling på önskade pedagogiska insatser, formulera praxis samt vara en förebild i arbetet. Den här strategin är både ett uttryck för förskollärarens intentioner och för en dialogbaserad praxis som formas av oförutsedda händelser. Enligt författarna är strategin en följd av behovet att hantera medarbetarnas olikheter och oväntade händelser under arbetsdagen.
7. Omsorg och hänsyn (care and consideration). Denna katogori beskriver relationer mellan medarbetarna som skapar villkor för kollegialt samarbete och ett starkt team. Omsorg och hänsyn kommer till uttryck genom kontakt med medarbetarna även på ett personligt plan. Dessa kontakter är viktiga för samarbetet och för möjligheten att forma en stark arbetsgrupp. Förskolläraren visar omsorg och hänsyn för att bygga upp samhörigheten i gruppen och samtidigt vara en del av den.

Författarna sammanfattar slutligen att arbetsledning i förskolan är komplicerad och kännetecknas inte bara av att den är icke-hierarkisk. Enligt författarna är det en ny typ av dynamiskt chefskap som formats av den speciella arbetssituationen.

Författarna samlade in materialet genom att följa sex förskollärare med ansvar för pedagogiken i det dagliga arbetet. Förskollärarna valdes ut på kriteriet att de hade haft arbetsuppgifterna under minst fem år. Alla var kvinnor i åldern 35–60 med kandidatexamen (bachelor). Författarna följde informanterna i en vecka varje dag mellan 9 och 14 då hela personalen var i tjänst. Den ena författaren intervjuade under tiden och förde anteckningar, och den andra höll sig mer på avstånd och filmade. Efter observationerna intervjuade författarna var och en av informanterna och de fick då kommentera avsnitt ur filmerna.

Bøe, M. & Hognestad, K. (2015). Directing and facilitating distributed pedagogical leadership: best practices in early childhood education. International Journal of Leadership in Education. DOI: 10.1080/13603124.2015.1059488 Bøe, M. & Hognestad, K. (2015). «Det krever mye tankevirksomhet for du skal finne det rette øyeblikket» – Refleksjon i praksis i personalledelse. Norsk pedagogisk tidsskrift (5), 351-361.