Inklusion i daginstitutioner: mellem pædagogik og arbejdsmiljø.

Författarna beskriver vad som kännetecknar lyckade exempel på inkludering av barn med särskilda behov i förskolegrupper med åldrarna 0–6 år, och vilka faktorer i arbetsmiljön och pedagogiken som behövs för att inkluderingen ska lyckas.

Undersökningen tyder på att kommunernas och förskolornas arbete med inkludering förändrades under perioden 2010-2014. En genomgång av samarbetsformerna för institutionerna, förvaltningen, Psykologisk och pedagogisk rådgivning, hälso- och sjukvården, stödfunktionerna, föräldrarna m.fl. visar att dialogen dem emellan har blivit bättre. Samtidigt har inriktningen på kostnader och resurser, skillnader i terminologi och värderingar, och krav på diagnoser försämrat möjligheterna till god dialog. Enligt studien kan föräldrarna delas in i tre grupper som kräver olika behandling för att inkluderingen ska gå bra:

• föräldrar som klarar av att deras barn har svårigheter
  • föräldrar som har fungerat bra hittills men som har svårt att hantera

att deras barn är i svårigheter

• föräldrar som är så dåliga på att vara föräldrar att barnet tar skada.

Studien visar också att synen på inkludering har förändrats från att innebära särbehandling av det enskilda barnet till att hela förskolan ändrar sitt bemötande så att även barn med svårigheter får plats. Den här förändringen beskrev alla förskolorna, den har varit krävande för personalen, lett till påfrestningar i relationerna till andra aktörer och medfört sjukskrivningar och uppsägningar. Förändringen har lett till personalomsättning, förändring av stödfunktionerna och de pedagogiska verktygen, vilket har förändrat organisationen. Avgörande för inkluderingen är att det finns resurser och att cheferna kan balansera mellan kraven från kommunen och förskolans egna behov. Arbetet med inkludering kräver mycket samarbete och kunskapsutbyte inom personalen som chefen måste skapa utrymme för. Studien finner inget som tyder på att förskolans storlek har någon avgörande betydelse för inkluderingen. Däremot är det avgörande att kunna skapa överskådliga regler och rutiner för barnen i vardagen. Som avslutning ger rapporten en lista på rekommendationer inom pedagogik, politik, administration och arbetsmiljö.

Författarna använder historieverkstadsmetoden som innebär att personalen under en halv dag i grupper på 6–10 personer får beskriva och analysera förlopp som de själva väljer. Man beskrev tillsammans tjugo barns inkludering, 19 av dem var pojkar. Man har genomfört historieverkstäder på tio förskolor i Danmark fördelade över landet. Förskolorna rekryterades genom annonser och via kontakter med Børne- og Ungdomspædagogernes Landsforbund (BUPL), och de bedömdes fungera väl. Materialet är alltså selekterat och används för att belysa faktorer som är viktiga för inkluderingen. Rapporten presenterar iakttagelser från alla historieverkstäderna.

Albertsen, K., Kjær, B., Limborg, H.J. & Fournaise, M. (2015). Inklusion i daginstitutioner: mellem pædagogik og arbejdsmiljø. Valby: TeamArbejdsliv.