Gender and technology in free play in Swedish early childhood education.

Studien undersöker hur flickor och pojkar utforskar och lär sig om teknik (technology), till exempel när de bygger med klossar eller anlägger ett vägsystem i sandlådan. Författarna observerar flickornas och pojkarnas möjligheter att delta i tekniska aktiviteter, och hur personalen på två förskolor samspelar med barnen under fri lek med ett tekniskt innehåll, exempelvis när barnen bygger koja. Slutligen syftas till att undersöka personalens förståelse av genus och den roll genus spelar i  barnens tillgång till teknik.

Enligt författarna pekar studien på att barnens val av lekar och leksaker speglar traditionella könsroller. Pojkarna leker mest med bilar, lyftkranar och liknande. Könsskillnaderna är tydligast bland de största barnen där flickor och pojkar leker vad författarna kallar flicklekar och pojklekar var för sig. Författarna beskriver också att flickor och pojkar hanterar teknik olika. Flickorna har i regel ett specifikt syfte med att använda teknik – de bygger till exempel något som ska användas i leken.  Tekniken och byggandet är ett medel i den egentliga leken. Pojkarna ger i stället tekniken en central plats i leken, och byggandet blir ett mål i sig.

Studien ger en splittrad bild av personalens uppfattningar om genus och teknik. Några medarbetare menar att de inte ser någon skillnad mellan flickors och pojkars teknikanvändning, medan andra tydligt ser skillnader i vad flickor och pojkar leker med och hur de leker. De senare menar att teknik lättare kopplas till pojkarnas lek och att flickorna får ett snävare urval av tekniska aktiviteter.

I studien identifieras två sätt för personalen att samspela med barnen på i den fria tekniska leken, aktivt eller passivt. I videoinspelningarna ser det ofta ut som om den fria leken med teknik pågår utan vuxnas inblandning, där barnen löser olika problem enskilt eller tillsammans och utvecklar idéer. Författarna bedömer att chansen till lärande är större när personalen går in och stöttar den tekniska leken. Men studien visar också att personalen beter sig olika om de stöttar flickor eller pojkar i leken. Personalen är mindre aktiv med att stötta de äldre barnen och de drar inte in barn i den tekniska leken som inte själva söker sig dit. Författarna menar att personalen bara i begränsad omfattning erbjuder flickor och pojkar lika möjligheter att utforska och använda leksaker som inte är könsstereotypa.

Slutsatsen i studien är att teknik förstärker könsskillnader som redan finns bland barnen och personalen på förskolan. Det är därför viktigt att förskolans personal lär sig mer om genus och teknik så att man kan ge flickor och pojkar lika möjligheter att utforska teknik.

Studien är baserad på videoinspelningar av utvalda situationer på två förskolor, informella samtal med personalen och barnen, och på fältanteckningar. Videoinspelningarna visar barnens lek med tekniskt innehåll, inomhus och utomhus, ensamma och i grupp. I första hand observerade författarna barn i åldern 3–6 år. De två förskolorna ligger i en stor kommun i södra Sverige och tar emot barn i åldern 1–6 år. Kommunfullmäktige har bestämt att vetenskap och teknik ska vara ett centralt utvecklingsområde i kommunens alla förskolor. Den ena förskolan har 120 barn fördelade på tre avdelningar. Här har man just startat ett projekt om teknik i vardagen. Uppgiften att arbeta med teknik med barnen ligger på en medarbetare, som också ska fortbilda den övriga personalen på området. Den andra förskolan har 45 barn uppdelade på två avdelningar. Här har personalen ett gemensamt ansvar för att arbeta med teknik enligt kommunens riktlinjer och den svenska läroplanen för förskolan.

Hallström, J., Elvstrand, H. & Hellberg, K. (2015). Gender and technology in free play in Swedish early childhood education. International journal of technology and design education 25(2),137-149.