Sluta gnälla som en bebis och va’ en stor kille nu! – ålder, kön och normalitetsskapanden.

Studien utgår från den befarade empatibristen hos pojkar i förskolor som en möjlig förklaring till svenska pojkars tendens till att underprestera på svenska förskolor. En diskrepans uppstår i samband med detta, eftersom empati å ena sidan utvecklas genom att uttrycka och förstå egna och andras känslor, medan pojkar å andra sidan, framför allt i konfliktsituationer, uppmanas att kontrollera sina känslor och uppföra sig som ”riktiga pojkar”. Studien syftar till att beskriva och förstå användningen av ord som ”bebis” och andra åldersrelaterade termer på förskolor för att markera gränser mellan barn och vuxna, och mellan polariteterna ”att uppföra sig som en bebis” och ”att vara en riktig pojke”.

Undersökningen visar att det är viktigt för yngre barn att slippa bli kallade ”bebis”, eftersom det markerar skillnaden mellan att vara liten och att vara stor. Ålder har betydelse för barnets sociala position. För de yngste är det et mål att bli en av de stora, eftersom det att vara stor har avgörande betydelse för inklusion respektive exklusion. Det är emellertid inte alltid negativt att vara en ”bebis”. Barn intar ibland avsiktligt bebispositionen för att sänka förväntningarna på sig själv. Dessutom beskrivs hur både barn och vuxna använder termen ”bebis” som en markör för oönskat beteende, i motsats till termerna ”stor pojke” och ”stor flicka” som markerar det önskvärda beteendet. Processen från att vara ”bebisaktig” till att bli ”stor” bygger ofta på könsstereotypa förväntningar på pojkars respektive flickors handlingar. Författarnas slutsats är att ord alltid rymmer mer än neutral information. Användningen av specifika uttryck har effekt på individens förståelse av världen. Personalen på förskolorna bör därför reflektera över hur till synes könsneutrala, åldersrelaterade uttryck som ”bebis” används i pedagogiska sammanhang.

Studien är en etnografisk studie som genomförts på två förskolor under perioden 2005–2007. Undersökningen bygger på observationer av dialoger mellan totalt 42 barn (19 flickor och 23 pojkar) i åldern 1–5 år och 7 anställda (6 kvinnor och 1 man) samt på personliga intervjuer.

Hellman, A. (2008). Sluta gnälla som en bebis och va’ en stor kille nu! – ålder, kön och normalitetsskapanden. I: Nordberg, A. Maskulinitet på schemat. Stockholm: Liber, S. 57-71.