Individuella utvecklingsplaner för yngre barn i Sverige: Ett kritiskt ämnesdidaktiskt perspektiv.

Studiens syfte är att analysera målen för och innehållet i de individuella utvecklingsplanerna (IDP)
i förskolan (barn under 6 års ålder) och i förskoleklasser (sexåriga barn). Studien undersöker bl.a. vilket innehåll som väljs och konstrueras i utvecklingsplanerna för barn i förskola och förskoleklass, hur innehållet transformeras mellan stat och individ samt hur innehållet konstrueras i förhållande till plats, ålder, kön och etnicitet.

Studien undersöker läroplaner och delar in dem i tre typer, beroende av vilka barn de gäller:
Barn som får läroplaner med akademiskt innehåll – socialt starka barn med svenska föräldrar i ”homogena (välmående) kommundelar”
Barn som har sämre sociala förutsättningar, där det primära innehållet handlar om svenska språket och att utvecklas socialt – från mindre homogena kommundelar med större social diversitet
Barn från landsbygden, där den språkliga utvecklingen prioriteras.
Studien påvisar tre spår eller normaliseringar (beroende av plats och typ av institution):
1) I läroplaner för socialt starka barn från relativt homogena kommundelar låg fokus på akademiska ämnen – vanligtvis ämnena svenska, matematik, idrott och hälsa/motoriska aspekter samt bild och musik. 2) I läroplanerna för socialt sämre rustade barn med multikulturell bakgrund från relativt heterogena kommundelar låg fokus på svenska språket och social utveckling. Målet för den sociala utvecklingen är ökad självmedvetenhet, empati, ansvarstagande och samarbete. Regleringarna sker mot bakgrund av kön och ålder. 3) I läroplanerna för monokulturella barn från landsbygden låg fokus på att reglera primära behov.
Det finns en allmän strävan efter att i högre grad reglera flickorna socialt i förskolan, medan pojkarna utsätts för fler sociala regleringar i förskoleklasserna. Den institutionella kontexten verkar ha större inflytande än den nationella läroplanen. Svenska är ett ämne i alla distrikt och kommuner där det multikulturella innehållet är helt frånvarande. En enspråkig norm gäller. Det som beskrivs som normaliteter i utvecklingsplanerna ger upphov till frågan om huruvida planerna snarare begränsar än utökar barns möjligheter att bli aktivt deltagande aktörer i samhället. Författarna ställer sig frågande till om dessa standardiserade utvecklingsplaner kan medverka till att skapa kritiska och kreativa samhällsmedborgare.

Insamlade data består bl.a. av utvecklingsplaner och skolmaterial.

Roth, A.-C.V. og Månsson, A. (2008). Individuella utvecklingsplaner för yngre barn i Sverige: Ett kritiskt ämnesdidaktiskt perspektiv: Nordisk Barnehageforskning 1 (1) S. 25-39.