At blive et børnehavebarn: En minoritetsdrengs sprog, interaktion og deltagelse i børnefællesskabet.

Den här avhandlingen behandlar socialisering på förskolan i samband med språklig utveckling. Syftet med avhandlingen är att skapa nya insikter i förskolebarnens språkbruk under lekaktiviteter och i inlärningen av danska som andraspråk på förskolan. Mot denna bakgrund ska avhandlingen bidra till diskussionen om hur sociala, språkliga och kommunikativa faktorer hänger samman och hur dessa faktorer tillsammans kan medverka till att barn inte trivs i barngemenskapen.

Analyserna i avhandlingen visar att det inte nödvändigtvis finns ett ett-till-ett-förhållande mellan språklig och social utveckling. Positiv social placering kan emellanåt uppnås trots en mycket liten språklig insats,
men samtidigt hänger den positiva, framåtgående språkliga utvecklingen inte alltid samman med
en generell, positiv social utveckling. Fokusbarnets inlärning av danska som andraspråk gick framåt under undersökningsperiodens lopp, men han blev i allt högre grad marginaliserad och drog sig undan gruppaktiviteterna. Således uppnår barnet inte nödvändigtvis en mer inkluderad position i barnens praktiska gemenskap eller en mer fördelaktig placering i lekaktiviteter i takt med utvecklingen av en större språklig erfarenhet. En större språklig erfarenhet kan till och med eventuellt ha motsatt effekt. På ett mer detaljerat plan visar de konstruktionsgrammatiska analyserna att fokusbarnets språkinlärning är lexikaliskt förankrad snarare än generaliserad, och att den språkliga utvecklingen inte kan beskrivas linjärt. De interaktionella analyserna visar att fokusbarnets användning av upprepning inte kan betraktas som en enkel och säker väg till deltagande i barnorienterade aktiviteter. Ofta involverar deltagandet i specifika aktiviteter en strategisk och kontextkänslig positionering, och de roller och positioner som fokusbarnet uppnår är inte enbart beroende av hans egna önskningar. Ibland hjälps han fram och ibland begränsas han av förskolans ”veteraner” utifrån hur väl hans önskningar och förväntningar stämmer överens med deras. Resultaten av deltagandeförhandlingarna är dessutom i hög grad beroende av såväl fokusbarnet själv som av de andra deltagarnas ömsesidiga relationer och ömsesidiga positionering, och dessutom av det tidsmässiga sammanhang där förhandlingarna äger rum. Fokusbarnet utgår i stigande grad från tidigare interaktionella bidrag, men positionerar sig mer mot de andra barnen än i överensstämmelse med dem under undersökningsperioden, eftersom han orienterar sig mot förhandling och mot sin egen rätt. Fokusbarnet uppnår inte en position som medlem av barnens praktiska gemenskap förrän han orienterar sig tydligt mot barngruppens normer och praktiker.

Detta är en etnografisk studie. Data består av observationer i form av video- och ljudinspelningar. Avhandlingen presenterar ett längdsnittsstudie av en treårig pojke med minoritetsbakgrund under de första nio månaderna av hans förskoletid. En kombination av etnografiska (t.ex. deltagarobservation), lingvistiska (t.ex. konstruktionsgrammatik) och samtalsanalytiska (t.ex. konversationsanalys) metoder har använts.

Karrebæk, M. S. (2008). At blive et børnehavebarn: En minoritetsdrengs sprog, interaktion og deltagelse i børnefællesskabet. København: Københavns Universitet.

Karrebæk, M. S. (2010). "Må jeg være med?": børnehavebørns brug og tilegnelse af dansk som andetsprog. I. Arnfast, J. S. og Karrebæk, M.S. (red) Tungen lige i munden. Københavnerstudier i tosprogethed (43). København: Det Humanistiske Fakultet på Københavns Universitet, s. 53-85.