Movement and experimentation in young children’s learning: Deleuze and Guattari in Early Childhood Education.

Studiens syfte är att hitta nya sätt att integrera forskning och lärande för att förbättra små barns lärande på förskolan. Studien utforskar nya perspektiv på rörelse och experiment kring subjektivitet och lärande inom praktiker på och forskning om förskolor. Den utgår från följande teser:
1) Fokus måste riktas mot processer och rörelse i stället för mot synpunkter. Begreppen ”mikropolitisk” och ”segmenteringskoncept” används för att beskriva processer och rörelse som sätt att följa barns föreställningar och önskningar, i stället för att förutsäga, leda, kontrollera och utvärdera barn utifrån fördefinierade standarder.
2) Forskare måste göra avkall på sin kritiskt distanserade position och inse samt redogöra för sin egen produktivitet och uppfinningsrikedom, eftersom den kritiskt distanserade positionen ser subjektivitets- och inlärningsprocesser som skilda från forskning, i stället för som kontinuerligt löpande förändringsprocesser. För detta arbete används metoden ”transcendental empirism”, och det fastslås att det är nödvändigt att behandla pedagogisk dokumentation av läroprocesser som ”händelser”. Studien visar hur man genom att insistera på meningsskapande vid händelser kan få tillgång till barnets eget meningsskapande, och hur han eller hon tillåter att ”händelser” hålls öppna och i rörelse.
3) Orsak-verkan-förhållandet i dualismen samhälle-individ måste utmanas så att det går att hitta en annan logik för det som sker mellan språkligt konstruerade kategorier som individ och samhälle. I en analys av en grupp tvååringar används begreppet ”samlingar av önskningar” för att förstå hur barnen genom sina kollektiva önskningar producerar nya verkligheter på förskolan.

Resultaten presenteras i form av utvalda exempel, i bilder eller i textform. Undersökningens resultat bekräftar de inledande teoretiskt baserade teserna, bl.a:
1) Genom mikropolitik och segmentering är det möjligt att behandla rörelser i subjektivitet
och lärande som något redan befintligt.
2) Genom att behandla den pedagogiska dokumentationen som händelser är det möjligt att utveckla ett alternativt vetenskapligt och pedagogiskt-metodologiskt tillvägagångssätt som kan fånga in rörelser i subjektivitet och lärande.
3) Med hjälp av konceptet ”samling av önskningar” kan det konstateras att barn ständigt är upptagna
av ”olika saker”. Den konstanta sysselsättningen skulle kunna tolkas som en omedveten produktion
av nya realiteter.
4) Det kommer alltid att finnas sprickor i den samhällsmässiga strukturen. Predeterminerade förståelser av modernitet och moderna/postmoderna kompetenser kommer ständigt att fortsätta utmanas.
Slutsatsen av studien är att det formella skol- och forskningssystemet kan ha nytta av att även fokusera på redan befintliga rörelser och önskningar. Att söka i ”sprickorna” i de etablerade samhällsmässiga strukturerna gör det möjligt att redogöra för hur makt verkar genom önskningar och affekter.

Studien är en kvasiexperimentell aktionforskningsundersökning. Kvalitativa fallstudier har genomförts, där 15 barn i samma åldersgrupp (1½–4 år ) på en förskola har ingått. Datainsamlingen bygger på fotografier, observationer och fältanteckningar som beskriver barnens arbete, interaktion, engagemang och upptäckter genom experiment.

Olsson, L. (2008). Movement and experimentation in young children’s learning: Deleuze and Guattari in Early Childhood Education. Umeå: Umeå Universitet.