The Playing Learning Child: Towards a pedagogy of early childhood.

Den här studien är en teoretisk artikel vars syfte är att gå igenom bakgrunden för och kännetecknen för barnets lek och lärande på förskolan och under de första skolåren. Vidare är syftet att granska de
senaste årens forskningsresultat om barns lärande på förskolan och jämföra dessa med läroplanerna
för de första skolåren. Slutligen syftar studien till att bidra med rekommendationer till en bärkraftig
pedagogik i framtiden, där lek inte skiljs från lärande.

Slutsatsen av studien är att lek och lärande kan integreras och användas i form av utvecklingspedagogik i förskolan. Forskarna betonar att lek inte är detsamma som lärande och tvärtom, men att det finns lekdimensioner i lärande och lärandedimensioner i lek som det är viktigt att arbeta med i små barns lärande och utveckling. Det handlar t.ex. om kreativitet, ”låtsaslekar”, mindfulness och möjlighetstänkande. Pedagogens sätt att organisera barnets omgivningar och upplevelser är avgörande för barnets inlärningsmöjligheter. Därför måste pedagogen internalisera den pedagogiska läroplanen och använda den aktivt hela tiden i sitt arbete, vilket innebär att se möjligheter överallt i barnets omgivning, att bidra till en utmanande och rik miljö och att använda sin kunskap till att skapa situationer, lekmiljöer och uppgifter där lek och lärande integreras. Pedagogen ska kunna sätta sig in i barnets värld, och fokus bör ligga på kommunikations- och interaktionsprocessen mellan barn och vuxen så att barnet kontinuerligt kan utmanas och uppmuntras till att fortsätta med att skapa mening i världen. Detta kräver att pedagogen samtidigt är barncentrerad och centrerad på lärobjektet.

Studien är en granskning av befintlig forskning i syfte att utveckla en utvecklingspedagogisk teori.

Samuelsson, I. P. & Carlsson, M. A. (2008). The Playing Learning Child: Towards a pedagogy of early childhood: Scandinavian Journal of Educational Research 52 (6) S. 623-641.