“Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och (dis-)kontinuiteter”.

Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om hur svenska barn uppfattar övergången från förskolan till förskoleklassen och från förskoleklassen till årskurs 1. Studien vill besvara dessa frågor:

1. Hur beskriver barnen kontinuitet och förändring i övergångarna utifrån hur de skapar sin identitet och drar upp gränser för omgivningen?
2. Vilka gränsmarkeringar gör barnen i förskoleklassen och de andra skolformerna, och hur uppfattar de dem?

Avhandlingen visar att barnen ser övergångarna som ett hot eftersom de bryter upp deras relationer till barn och vuxna, barnen oroar sig mest för att förlora vänner och gemenskaper. Känslan av att höra till ett sammanhang hotas av att barnen vid varje övergång delas in i nya grupper.

Övergångarna innebär att barnen måste avsluta gamla vänskapsrelationer och bygga upp nya. De blir därför kritiska händelser som kan leda till problem. Studien visar att omgivningen måste vara uppmärksam på hur barnen hanterar separationen från gemenskapen i förskolan och anpassningen till de nya miljöerna.

Studien visar också att övergången mellan förskolan och förskoleklassen oroar barnen om de inte kan förbereda sig på vad som väntar dem. Barnen måste skapa sig en ny identitet i det nya sammanhanget och studien visar att en mjuk övergång underlättar för dem. Man kan se det som en spiralformad process där barnen får röra sig mellan den gamla och den nya skolformen.

Besök i förskoleklassen där barnen får se vilka rutiner som gäller och träffa fritidspedagoger och blivande klasskamrater hjälper dem att anpassa sina förväntningar till det nya sammanhanget. Det är därför viktigt med samarbete mellan förskolan och förskoleklassen.

Samtidigt visar studien att barnen ser fram emot att komma till nya lokaler och utemiljöer och få göra nya saker i förskoleklassen. Och det finns stora likheter mellan förskolan och förskoleklassen i miljöerna och verksamheterna, så barnen kan känna igen sig i det nya sammanhanget. Likheterna är inte bara positiva för barnen eftersom de förväntar sig att förskoleklassen ska vara mer som skola. De nya lokalerna och skillnaderna i innehåll gör att barnen kan skapa tydliga gränser mellan skolformerna.

Materialet samlades genom observationer av femåriga barn i en mellanstor svensk kommun. Barnen gick i två barngrupper på samma förskola och observerades under 18 månader, från sista tiden i förskolan fram till att de började årskurs 1. Forskarna följde barnen i övergången från förskolan till förskoleklassen och från förskoleklassen till årskurs 1. I början av studien gick 20 barn i de två barngrupperna och forskarna följde fyra av barnen under hela perioden. Barnen i de två ursprungliga barngrupperna delades vid båda övergångarna upp på olika klasser.

Förskolan och skolan i undersökningen valdes ut för att

1. förskolan inte låg så nära skolan att barnen redan kunde känna till skolgården och lekmöjligheterna
2. förskolan hade femårsgrupper
3. förskoleklassen fanns inom skolans område.

Materialet består av filmer, ljudinspelningar, fotografier och samtal med barnen om deras förväntningar på och upplevelser av skolstarten. Dessutom samtalade forskarna med och intervjuade personalen på förskolan, i förskoleklassen och årskurs 1.

Analysen har ett sociokulturellt perspektiv där man ser hur barnens övergångar mellan skolformerna formas och får sin betydelse i samspelet med andra. Avhandlingen består av tre delstudier, den första beskriver sista tiden på förskolan då barnen besöker förskoleklassen, och den andra visar hur barnen markerar gränser mellan skolformerna och ger dem olika betydelse när de formar sin självbild. Den tredje studien beskriver hur barnen resonerar om övergångarna till och från förskoleklassen och hur dessa påverkar kompisrelationer och gemenskaper.

Ackesjö, H. (2014) “Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och (dis-)kontinuiteter”. Akademisk avhandling för filosofie doktorexamen i pedagogik, Linneaeus University Press.