Auget som arrangement – om blikk, makt og skjønn i profesjonsutøvinga til barnehagelæraren.

Studien undersöker förskollärares berättelser om hur de använder värderingsscheman och annan dokumentation av barns förmågor och kompetenser. Som teoretisk utgångspunkt använder sig författaren av Michel Foucaults perspektiv att sättet att betrakta något, i sig är betydelseskapande. Författaren och använder sig av detta perspektiv för att undersöka hur verksamheten utformas på norska förskolor.

Enligt det här synsättet är betraktandet och språket nära kopplade och begreppen får sin betydelse genom kunskapsuppbyggnaden som betraktandet resulterar i. Betraktningssättet blir på så sätt avgörande för förskollärarens yrkesutövning och den makt hen kan utöva genom sina bedömningar.

Förskollärarna menar att de grundar sina bedömningar av barnen i sin syn på barn och barns utveckling. Den synen ger grunden för deras yrkesmässiga verksamhet. Den betraktande blicken är ett resultat av förskollärarnas syn på barn och deras uppfattning om uppgiften att bedöma barnen i rollen som yrkesverksamma i en välfärdsinstitution.

Men den betraktande blicken skapar också förskollärarnas uppfattning om yrkesrollen. Förskollärarnas syn på barn och barns utveckling är föränderlig och arbetet med att se och bedöma barnen är en dynamisk process.

Materialet består av gruppintervjuer med förskollärare som använder bedömningsmatriser och annan dokumentation av barns egenskaper och förmågor. Sammanlagt intervjuades elva förskollärare från två privata förskolor i två gruppintervjuer med fem respektive sex personer. De intervjuade är föreståndare för sina avdelningar på förskolan och har tillsammans med förskolechefen det pedagogiska ansvaret.

Intervjuerna tog upp dessa teman: verksamhetens innehåll, kropp och rum, tid och ålder, ansvar och mandat, tillit, samt omdöme och bedömning. Inför intervjuerna blev förskollärarna informerade om ämnena och intervjuarens stödord. Intervjuerna spelades in och finns transkriberade till 100 sidor text.

Analysen är inriktad på avsnitt i intervjuerna som anknyter till frågan om hur förskollärarnas sätt att betrakta och bedöma barnen kommer till uttryck när de beskriver dokumentationen på förskolan. I analysen använder författaren Foucaults begrepp och ser den betraktande blicken som ett instrument för att utforma förskollärarnas handlingsutrymme. I materialet söker författaren efter förskollärarnas uttalanden om vilka möjligheter betraktandet ger och deras resonemang om vad det får dem att upptäcka.

Ulla, B. (2014). ”Auget som arrangement – om blikk, makt og skjønn i profesjonsutøvinga til barnehagelæraren”. Tidsskrift for nordisk barnehageforskning, 8(5), 1-16.