Improvisation – om pædagogens møde med barnet i æstetiske processer.

Studien undersöker hur förskollärare samarbetar med barnen i estetiska processer, när barnen får skapa personliga uttryck med nya material och lära sig nya saker. Artikeln vill beskriva hur förskolläraren kan använda improvisation för att främja barnens skapande och utforskande av egna uttryck.

Inställningen är att improvisation är något man kan lära sig och syftet är att finna en modell för att använda improvisation i det dagliga arbetet med barnens skapande. Artikeln definierar improvisation som ett samspel mellan det planerade och det oplanerade.

Liksom en jazzmusiker ska förskolläraren både kunna sitt hantverk och vara öppen för de anpassningar som situationen kräver. Under forskningsprojektet blir förskollärarna alltmer medvetna om sin roll som deltagare i och utformare av estetiska processer. Samarbetet med barnen bygger på regler, hantverksskicklighet och förmåga att lyssna och uppfatta andras idéer och initiativ.

Förskollärarna tvingas förändra sin roll när organiserandet minskar och de i stället är mer öppna och avvaktande inför barnens initiativ och hur den estetiska processen utvecklar sig. Det uppstår ett planlöst tillstånd och det är där barnen får utrymme att uttrycka sig i estetiska processer. Det blir särskilt svårt för förskollärarna att styra processen mot de mål man har satt upp för aktiviteten, och då brister deras uppmärksamhet på barnens initiativ.

När förskollärarna å andra sidan släpper kontrollen flyttas fokus från målet till att vara öppen och närvarande i processen. Den här rollen trivs förskollärarna med, författaren tolkar det som ett tecken på medvetenhet om att det okända och oavsiktliga kan stimulera processen och samarbetet. När förskolläraren ser dynamiken mellan planeringen och improvisationen ger det ett bra klimat för barnens initiativ i skapandet.

Materialet för artikeln kommer från ett tvåårigt forskningsprojekt där tio förskollärare från Aarhus, Randers och Herning har samarbetat med fyra forskare från VIA University College som ligger i Århus. Man har haft cirka tjugo möten och projektet genomfördes i tre forskningsgrupper i varje kommun. I artikeln använder man material från en av grupperna.

I den studerade barngruppen ingick barn i åldern 0–5 år, fyra förskollärare samarbetade med artikelns författare. Man genomförde fyra delprojekt och hade cirka 15 möten. Delprojekten pågick i 3–4 veckor, författaren har deltagit i arbetet och gjort observationer. Sammanlagt cirka 40 timmar.

Materialet består av observationer, berättelser om arbetssätt, fotografier, videoinspelningar, fältanteckningar och ljudupptagningar från samtal under planering och utvärdering. Dessutom ingår anteckningar från analysseminarier med de tre forskningsgrupperna.

Utifrån projektet beskriver författaren flera aktiviteter som har stora likheter med hur musiker improviserar tillsammans. Undersökningen gäller sedan hur man kan etablera en särskild estetisk-praktisk metod inom förskolan.

Svendsen S. (2014). ”Improvisation – om pædagogens møde med barnet i æstetiske processer”. Tidsskrift for nordisk barnehageforskning, 8(7), 1-14.