Syfte
Avhandlingen undersöker införandet av en metod för beteendeanalys (Applied behaviour analysis, ABA) i norska förskolor. Med hjälp av ABA kan man träna funktioner och färdigheter med barn med autism. Tidig träning med barnen ger dem större möjligheter att delta i gemenskapen i förskolans ordinarie verksamhet.
Avhandlingen har tre syften:
- Ge exempel på hur ABA-program används och hur de kan påverka barnets utveckling.
- Ge en generell bild av hur norska förskolor inför ABA.
- Undersöka vilka faktorer de som arbetar med ABA anser har haft betydelse för om ABA blir infört enligt planen.
Ursprungligen tänkte forskaren undersöka effekten av ABA på barn med autism. Men då det visade sig att förskolorna inte genomförde ABA enligt planen kom undersökningen i stället att gälla vilka problem förskolorna hade med att använda metoden.
Resultat
Den första studien visar att det var stor skillnad mellan den planerade och den faktiska intensiteten i ABA-undervisningen som barnen fick. Det visade sig i att det för två av barnen knappt gick att märka någon utveckling av förmågan till uppmärksamhet. I den andra studien bekräftade ABA-övervakarna att förskolorna inte använde programmet enligt planen, bl.a. var intensiteten i undervisningen lägre än i riktlinjerna.
Den tredje studien visar att det är förhållandet mellan ABA-lärarna och resten av personalen som påverkar hur ABA används på förskolan,. kKonflikter är ett hinder för införandet av metoden. Konflikterna kan gälla hur man ska satsa resurser och vilken pedagogik man ska tillämpa.
Det kan också handla om platsbrist på förskolan så att det blir svårt att genomföra ABA-träningen. Problem kan dessutom uppstå kring fråga om ABA-lärarna ska gå in och täcka upp i den övriga personalgruppen om någon är borta. Gör ABA-lärarna det blir det mindre tid att träna barnet.
Design
Avhandlingen består av tre delstudier med olika syfte och som använder olika metoder. Materialet i den första studien är videofilmade tester av fyra barn med autism före och efter en insats med ABA-undervisning, materialet samlades in 2008–2011. Barnen fick joint attention-undervisning 10–20 timmar i veckan på förskolan.
Undervisningen var inriktad på koordineringen av barnets uppmärksamhet mot föremål eller händelser. Barnen gick på fyra olika förskolor och var i åldern 4–5 år. I testerna före och efter insatsen fick personalen bedöma barnens förmåga till uppmärksamhet.
I den andra studien är materialet svar på en elektronisk enkät 2011 till 29 ABA-övervakare. Övervakarna arbetar med flera förskolor där de övervakar införandet av ABA, och ger råd och undervisning till personalen i hur man ska använda metoden.
Materialet i den tredje studien består av en gruppintervju och individuella intervjuer med ABA-lärare som har arbetat minst sex månader med metoden. Vi intervjutillfället använde de metoden med ett barn på förskolan. Tanken var att intervjua alla ABA-lärare enskilt men några ville bli intervjuade tillsammans.
Referenser
Arnesen, T. (2014). “Are they ready for this? Experiences on implementing educational behavior-analytic interventions in Norwegian kindergartens”. Dissertation. Karlstad University Studies 2014:39. Karlstad: Universitetstryckeriet.
Uppdragsgivare
Østfold University College.