Kvardagslivet til barneborgarar. Ein studie av barna si deltaking i tre norske barnehager.

Studien är en avhandling baserad på fyra artiklar. Den handlar om barns vardagsliv och demokratin på förskolan, och diskuterar frågor om barn som samhällsmedborgare. Huvudsyftet är att undersöka

1. vad som öppnar för deltagande och hur barn deltar i gemenskaper med andra barn
2. hur barn hanterar regler och rutiner på förskolan
3. vilka ramar det finns för barnens gemenskaper på förskolan.

Sammantaget belyser dessa frågor demokratiutbildningen i förskolan.

Artiklarna visar hur förskolornas lokaler och redskap, och personalens förväntningar sätter ramarna för barnens deltagande i förskolan. Några villkor är förskolornas rutiner och indelningen av barngrupperna, men studien visar också hur barnen utnyttjar dessa villkor.

Planerade aktiviteter där barnen får välja vad de ska göra skapar mindre engagemang är barnens egen lek. Barnens deltagande går alltså via leken, och här påverkar barnens ålder och antalet år på förskolan hur de bildar gemenskaper.

Leken är en demokratisk lärandesituation men den innehåller inte alltid demokratiska moment som solidaritet och jämlikhet. Författarna menar att barnens motstånd och vrede kan vara sätt att påverka situationen. Barn har inte samma möjligheter och rättigheter som vuxna men kan ändå påverka sina villkor.

Den första artikeln handlar om hur barnen bestämmer vem som får vara med i leken. Leken ger barnen erfarenhet av förhandlingar och deltagande, de skapar sina egna regler för medverkan och gemenskap.

Den andra artikeln beskriver hur barnen samarbetar när de lägger pussel. Pusslet blir ett gemensamt projekt för barnen och samarbetet lär dem demokrati.

Den tredje artikeln visar hur förskolans fysiska miljö påverkar barnens deltagande. Utformningen är en kompromiss mellan att ge barnen frihet och möjligheter, och att reglera deras aktiviteter. Artikeln visar också hur barnen genom leken utmanar maktordningen mellan barn och vuxna, t.ex. i kurragömma och kull.

Artikel fyra visar hur vrede i relationen mellan barn och vuxna inte är en legitim känsla. Samtidigt är konflikter vrede bland barnen vanligt, och barnen löser på så vis sina konflikter och fortsätter leken i olika konstellationer. Författaren menar att konfliktlösningen efter att något har uppfattats som orättfärdigt stärker gemenskapen och gör den mer jämlik.

Materialet är observationer under fältarbeten på tre norska förskolor 2008–2012. Förskolorna valdes ut för att ge en variation i fysisk utformning och organisationsformer för barngrupperna och personalen. Observationerna gäller barnens lek, samtal och samarbete mellan barn och vuxna, och lokalernas utformning.

Från den första förskolan finns också dokumenterade samtal med barn och anställda. Studien teoretiska utgångspunkt är Wengers begrepp om deltagande och reifiering, Biestas demokratibegrepp och delvis Cohens begrepp om deltagande. Dessutom refererar författaren till studier om barn och demokrati.

Grindheim, L.T. (2014). ”Kvardagslivet til barneborgarar. Ein studie av barna si deltaking i tre norske barnehager”. Doktorafhandling for graden philosophiae doctor. Trondheim: Norges teknisk-naturvidenskapelige universitet.