Constructions of Children In-Between Normality and Deviance in Norwegian Day-care Centres.

Avhandlingen undersöker hur förskolepersonalen ser på barn som inte är diagnosticerade men som man misstänker har särskilda behov eller någon funktionsnedsättning. Studien vill besvara dessa frågor:

1. Hur ger man på förskolan barn rollen som avvikande eller med funktionsnedsättning?
2. Hur är personalens behandling av de här barnen kopplad till uppfattningar om barn och barndom?
3. Hur drar man gränser mellan barn man ser som avvikande och barn som är normala?
4. Vad förväntar sig personalen av normala barn?

Avhandlingen består av tre artiklar som besvarar studiens fyra frågor.

Man kan uppfatta barn på olika sätt utifrån olika utgångspunkter. Personalens förklaringar till att de uppfattar ett barn som avvikande eller med funktionsnedsättning är grundade i olika uppfattningar av barn och barndom. Beskrivningen av barnet som avvikande är kopplad till en uppfattning om barns utveckling där barnets beteende och handlingar bedöms som avvikande utifrån vad man anser är normalt för åldern. Den här uppfattningen är också kopplad till användningen av standardiserade utvärderingsinstrument som är vanliga på norska förskolor.

Men studien visar också att personalen är kritisk till de standardiserade utvärderingsinstrumenten och diskuterar vad man ska anse är normalt. Här betonar personalen variation och motsätter sig fasta standarder om ålder och utveckling.

Personalen arbetar i praktiken utifrån en uppfattning om barn som kompetenta, och man ser ett barn som avvikande i förskolemiljön om det inte klarar vissa situationer. Personalen beskriver att ett barn har särskilda behov eller en funktionsnedsättning om det inte hänger med i den dagliga verksamheten eller i särskilda aktiviteter. Förväntningarna på och bedömningen av barnen är alltså kopplad till speciella situationer i förskolans vardag. Det understryker att bedömningen av barnen styrs av förväntningar och rutiner i det konkreta sammanhanget.

Personalens uppfattning av att ett barn har särskilda behov är i synnerhet knuten till att barnets beteende skiljer sig från vad man förväntar sig av ett normalbegåvat barn. Exempelvis att vara social, aktiv, självständig och flexibel på rätt sätt.

Risken är att barn stämplas som annorlunda om de inte lever upp till personalens förväntningar på ett normalt beteende i förskolemiljön. De får då en position mellan det normala och det diagnosticerat avvikande.

Studien genomfördes på fyra avdelningar på förskolor i två norska kommuner. Två av avdelningarna har barn i åldern 1–3 år och på de andra två är barnen 3–5. Förskolorna valdes från olika områden och de har ingen särskild profil. Materialet består av tre veckors deltagarobservationer på varje avdelning (sammanlagt tre månader) och intervjuer med 16 medarbetare på avdelningarna (14 kvinnor och två män).

Intervjuerna är gjorda 2009 och finns på ljudfiler. Observationerna genomfördes 2011 och dokumenterades med fältanteckningar. Författaren besökte avdelningarna tre-fyra gånger i veckan för att få en bild av den dagliga verksamheten. Intervjuerna är studiens viktigaste material och observationerna fungerar som illustration till och konkretisering av dem.

Dessutom ingår i materialet verksamhetsplaner och utvärderingsinstrument som förskolorna använder exempelvis för att bedöma barnens utveckling. Författaren använder en socialkonstruktivistisk ansats med syftet att utmana normer och bruk som tas för givna och främja en omprövning i förskolan.

Franck, K. (2014). “Constructions of Children In-Between Normality and Deviance in Norwegian Day-care Centres”. Doctoral theses at NTNU, Norwegian University of Science and Technology, Trondheim.