Rapporten undersöker sambandet mellan kvaliteten på norska förskolor, barnens ålder när de börjar på förskolan, vistelsetiden per vecka på förskolan och barnens språkliga och sociala förmåga i femårsåldern. Kvaliteten mäter man som antalet anställda, deras utbildning, antal barn per grupp, innemiljö och utemiljö och materiella resurser.

I kvalitetens ingår dessutom det pedagogiska innehållet och mängden och typen av samarbeten mellan barnen och mellan barnen och vuxna. Studien ställer tre frågor:

1. Vilket samband finns det mellan förskolans resurser i personal, lokaler och utrustning, och verksamhetens kvalitet?
2. Vilket samband finns det mellan olika kvalitetsmått och barnens utveckling i femårsåldern?
3. Vilket samband finns det mellan typen av barnomsorg och barnens utveckling i femårsåldern?

Det finns ett statistiskt samband mellan barnens språkliga och sociala förmåga och relationen mellan barnen och personalen. En god relation ger bättre språklig förmåga, färre beteendeproblem och större skolmognad hos barnen.

Sambanden mellan barnets ålder när det börjar på förskolan och barnets språkliga och sociala kompetens i femårsåldern är få och svaga förutom i tre fall. Pojkar som börjar på förskolan innan de är 18 månader har bättre språklig förmåga och färre beteendeproblem. Flickor som börjar innan de är 18 månader har högre skolmognad.

Det finns inget samband mellan antalet timmar per vecka på förskolan och barnens språkliga och sociala färdigheter. Det är bara mycket små skillnader mellan privata och kommunala förskolor i alla mätningar. Sambanden är få och svaga mellan förskolornas kvalitet (resurser och verksamhet) och hur barnen fungerar språkligt och socialt.

Sambandet mellan förskolans resurser (lokaler, utrustning, personal) och verksamhet (det pedagogiska innehållet) är svagt. Större resurser ger alltså inte bättre verksamhet, och sambandet är också svagt mellan resurser och barnens språkliga och sociala förmåga. Det enda kvalitetskriteriet som ha ett tydligt samband med barnens språkliga och sociala förmåga är låg personalomsättning, gott om pedagogiskt material och gruppstorleken.

På förskolor med låg personalomsättning och god tillgång till pedagogiskt material blir barnens språkliga förmåga bättre, och beteendesvårigheter, bristande uppmärksamhet och anpassningssvårigheter mer ovanliga. Förskolor med stora barngrupper har färre barn med beteendeproblem och bristande uppmärksamhet.

Rapporten bygger på den norska Mor och barn-undersökningen som följer en grupp kvinnor och deras barn från tidig graviditet och genom barnets uppväxt. Materialet för rapporten är uppgifter om 4.037 barn från två enkätundersökningar. Den ena enkäten gick till 8.478 familjer och den andra gick till förskolechefer och avdelningsföreståndare och tar upp frågor om barnens förskola.

Den språkliga förmågan mäts med hjälp av instrumenten Språk 20 och Early Development Instrument. Den sociala förmågan (beteende, uppmärksamhet och anpassning) mäts med Child Behaviour Checklist och Conners Parent Rating Scale – Revisited. Sambandet mellan förskolans kvalitet och barnens språkliga och sociala förmåga analyserades med hjälp av linjära regressioner, logistiska regressioner och generaliserade linjära regressioner.

Engvik, M., Evensen, L., Gustavson, K., Jin, F., Johansen, R., Lekhal, R., Schjølberg, S., Wang, M. & Aase, H. (2014). ”Sammenhenger mellom barnehagekvalitet og barns fungering ved 5 år. Resultater fra Den norske mor og barn-undersøkelsen”. Rapport 2014:1, Nydalen: Folkehelseinstituttet.