”Språklige rollemodeller. Hvordan barnehageansattes kompetanse om språk kan styrkes”.

Rapporten beskriver resultaten av en undersökning om vad norska förskollärare anser att man behöver kunna för att stödja barnens språkutveckling på förskolan. Den övergripande frågan är hur man kan förbättra personalens språkpedagogiska kompetens. I undersökningen frågar man förskolepersonal om hur de arbetar med språkutveckling, vilken fortbildning de behöver och hur de vill genomföra den.

Förskolepersonalen satsar på två typer av språkarbete:

1. Det dagliga språkarbetet. Det innebär att personalen försöker skapa goda språkmiljöer genom att själva blir bättre språkliga förebilder.
2. Det specialiserade språkarbetet. Det innebär särskilda insatser för barn som har svårt med språket på något sätt. Förskolepersonalen vill lära sig mer om hur de kan hjälpa barn med språksvårigheter.

Förskolepersonalen menar att de kan förbättra sin kompetens genom handledning och genom att reflektera över hur de arbetar. Man menar att det är viktigt att personalen delar med sig av kunskaper till varandra och att man dessutom kan få handledning av specialutbildade.

De intervjuade vill också gå kurser där de kan lära sig att upptäcka barn som behöver särskild hjälp med språkutvecklingen, och hur de ska arbeta med tvåspråkiga barn. Förskolepersonalen ser att tidsbrist kan vara ett hinder för utvecklingen.

Materialet är 11 gruppintervjuer med barnskötare, förskollärare och förskolechefer från olika förskolor i fyra kommuner. Kommunerna har en variation i geografisk belägenhet och befolkningssammansättning. Förskolorna har valts utifrån hur stor andel barn med utländsk bakgrund de har. Sammanlagt deltog 50 förskolor. Dessutom intervjuades förskolepersonal i en kommun i det samiska språkområdet per telefon.

Aspøy, T.M. & Bråten, B. (2014). ”Språklige rollemodeller. Hvordan barnehageansattes kompetanse om språk kan styrkes”. Oslo: Fafo.