”Barn med samspillsvansker og ansattes dilemma relatert til retten til medvirkning i barnehagen”.

Avhandlingen består av fyra artiklar. Det sammanhållande syftet är att undersöka möjliga dilemman kopplade till personalens mandat och erfarenheter i arbetet med barn med samarbetssvårigheter. Studien gäller norska förskolor och i fokus ligger på möjligheter att delta och rättigheter för barn med samarbetssvårigheter.

Samarbetssvårigheter är författarens samlande begrepp för en relationell syn på funktionsnedsättningar, en syn där barnets svårigheter har både individuella och miljömässiga orsaker. Studien belyser företeelsen utifrån att barn med samarbetssvårigheter har fler rättigheter än andra barn och att det är personalens uppgift att tillförsäkra barnet dessa rättigheter. Förskollärarna fungerar på så sätt som dörröppnare för barnens möjligheter att delta.

De fyra artiklarna belyser olika delar av den övergripande frågan. Artikel två diskuterar avhandlingens teoretiska perspektiv närhetsetik och erkännande (Honneth och Fraser), och de övriga artiklarna belyser frågan empiriskt. Den första artikeln är inriktad på förskollärarnas vardagserfarenheter av barn med samarbetssvårigheter och de problem svårigheterna leder till.

Artikel tre undersöker hur förskollärarna kan öka eller minska barnens möjligheter att delta i gemenskapen på förskolan och bli accepterade. Den fjärde artikeln är mer inriktad på barnen med samarbetssvårigheter. Artikeln beskriver exempelvis hur barnen använder kroppen för att kommunicera och hur det kan utmana förskolans modell för samvaro.

Den vanliga verksamheten på förskolorna innebär handlingar och strukturer som kan uppfattas som både erkännande och kränkande för barn med särskilda behov. Exempelvis kan insatser som underlättar deltagandet för barn med samarbetssvårigheter vara ett erkännande. Men praxis och regler som innebär att man avbryter ett samspel mellan barn kan ses som kränkande för barn med samarbetssvårigheter som ofta har svårt att få vara med.

Strama regler och speciallösningar för barn med samarbetssvårigheter innebär att dessa barns vardag skiljer sig från de andra barnens. För personalen leder det faktum att barnen har olika rättigheter till osäkerhet om barnen med särskilda behov ska skyddas, om de ska undantas från gemenskapen eller om personalen ska försöka dölja barnets svårigheter.

Förskollärarna ser en konflikt mellan att tillgodose barnets särskilda behov och att ta hänsyn till gemenskapen i barngruppen. Och de hanterar konflikten genom att bedöma och besluta i olika situationer utifrån omständigheterna. Besluten och bedömningarna grundas i spänningsfältet mellan regelbevakning och relationsetiska värderingar.

Studiens material är deltagarobservationer och intervjuer i tre norska förskolor under perioden 2008–2009. Förskolorna valdes ut på grundval av deras placering och ägarförhållanden, och för att de hade barn med samarbetssvårigheter.

Från observationerna finns fältanteckningar från möten mellan barn och mellan barn och vuxna. I fokusgruppsintervjuerna deltog 22 anställda i olika omgångar och från de tre förskolorna finns intervjuer och samtal med sammanlagt 54 barn. De begrepp som används i analysen är dels närhetsetik, dels Honneths och Frasers erkännandebegrepp. Analysen beskrivs som hermeneutisk-fenomenologisk.

Åmot, I. (2014). ”Barn med samspillsvansker og ansattes dilemma relatert til retten til medvirkning i barnehagen”. Ph.d.-avhandling. Trondheim: Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.