”The Second-Language Vocabulary Trajectories of Turkish Immigrant Children in Norway from Ages Five to Ten: the Role of Preschool Talk exposure, maternal Education, and co-ethnic concentration in the neighborhood”.

Studien undersöker ordförrådet hos turkiska invandrarbarn från att de var fem år och gick på förskolan till att de blev tio och gick i femte klass, och vilken effekt det har att de vistas i ett norskspråkigt sammanhang. För språkanvändningen ligger fokus på hur mycket och vilken variation det var i samtal ledda av förskollärare, och samtal med andra barn på norska (dvs. andraspråket). Studien undersöker också sambandet mellan hur väl barnen behärskade norska och moderns utbildningsnivå och hur många med samma etnicitet som bodde i bostadsområdet.

Barnens norska ordförråd i femårsåldern har ett tydligt samband med hur mycket norska de mötte i samlingar och fri lek. Det fanns också ett samband mellan ordförrådet och andelen turkisktalande i bostadsområdet, fler turkisktalande gav mindre ordförråd. Moderns utbildningsnivå hade inte ensam någon betydelse för ordförrådet i femårsåldern.

Men för tillväxten i ordförrådet från fem till tio år hade mammans utbildningsnivå stor betydelse, ju högre utbildning desto snabbare tillväxt. Däremot hade inte graden av samtal i femårsåldern någon betydelse för tillväxttakten. Dessutom visade analysen att pappornas utbildningsnivå och antalet syskon inte har något statistiskt samband med ordförrådet i femårsåldern eller tillväxten i ordförrådet.

Barnen i undersökningen använde i huvudsak sitt förstaspråk hemma och norska på förskolan. Det var 26 barn (15 pojkar och 11 flickor) som växte upp i turkiska invandrarfamiljer i Norge, de rekryterades till undersökningen från 20 förskolor. Föräldrarna var födda i Turkiet och barnen var födda i Norge.

Nio av barnen bodde i ett område med ganska många turkiska familjer, resten bodde i områden med många invandrare men inte så många turkar. För att hitta barnen bad forskarna kommunala förskolor att dela ut information om studien till föräldrarna.

Forskarna besökte barnen i deras grupper på förskolan under det sista året och spelade in dem under 20 samlingar ledda av en förskollärare och under 25 perioder med fri lek. Under den fria leken spelade man in barnens samarbeten med andra barn de själva valt att leka med. Lekgrupperna bestod av två till sex barn, genomsnittet var 3,5 barn.

Videofilmerna transkriberades och kodades utifrån hur långa och hur varierade samtalen var. Barnens norska ordförråd bedömdes med hjälp av Peabody Picture Vocabulary Test – III när de var 5, 6, 7 och tio år. Analysen var inriktad på sambandet mellan ökning av ordförrådet och variablerna samtal (mängd och variation), moderns utbildningsnivå och andelen turkiskspråkiga i bostadsområdet.

Rydland, V., Grøver, V. & Lawrence, J. (2014). ”The Second-Language Vocabulary Trajectories of Turkish Immigrant Children in Norway from Ages Five to Ten: the Role of Preschool Talk exposure, maternal Education, and co-ethnic concentration in the neighborhood”. Journal of Child Language, 41(2), 352-381.