“Less is More – Mathematical Manipulatives in Early Child Education”.

Studien vill öka kunskapen om hur man på förskolan kan underlätta för de minsta barnen (1–2 år) att förstå matematiska begrepp som stor och liten. Man undersöker hur föremål som gosedjur och modellera och vad förskolläraren berättar om dem kan hjälpa barnen att börja förstå matematik.

Den övergripande slutsatsen är att undervisningen fungerar bäst med få fö-remål. Ju större variation desto fler aspekter ska barnet förhålla sig till och det gör det svårare för barnen att koncentrera sig på just storleksförhållandena. Matematikundervisningen för de minsta barnen blir bättre om förskolläraren använder särskilda föremål för just undervisning. Det är också viktigt att vara uppmärksam på hur barnen känner igen föremål som undervisningsmaterial och att färre egenskaper utöver det hos föremålen ger fler lärandemöjligheter.

Tre viktiga faktorer för att föremålen ska kunna fungera i undervisningen om stor och liten: 1. Det ska vara lätt att se storleksskillnader mellan föremål av samma sort och föremålen ska utöver det vara lika varandra. Det är t.ex. svårt för barnen att koncentrera sig på storleksskillnader på knappar om de är olika på många andra sätt (färg, form, antal hål, material). Här har förskollärarens frågor och vägledning stor betydelse för att rikta barnens uppmärksamhet på det de ska lära sig (storlek). Gosedjur kan fungera bra för att hjälpa barnet att förstå storlek eftersom det är färre föremål att jämföra. Delar man upp föremålen i grupper ger det barnen möjlighet att fundera över den relativa betydelsen av stor och liten.  2.   Det är lättare för barnen att förstå abstrakta begrepp om de känner igen föremålen som symboliserar begreppen. Barnen kan utan svårighet ordna gosedjuren som familjer och sorterar dem då i storleksordning trots deras andra olikheter.  3. Det är nödvändigt att fokusera på föremålens inbördes förhållande och därmed den relativa betydelsen av de matematiska begreppen. Man beskriver inte föremålets storlek i sig utan storleksförhållandet mellan föremål.

Materialet består av videoinspelningar från ett större forskningsprojekt där förskollärare får utforska matematik som undervisningsämne och även själva studera matematik. Det finns fem timmars videoinspelningar där en förskollärare arbetar med att föra in matematiskt innehåll och lärande i en småbarnsgrupp med åtta barn i åldern 18–35 månader. Inspelningarna är gjorda under fem veckor och visar fem sessioner på en timme var. I sessionerna deltar upp till fyra barn åt gången och de är med så länge de tycker att det är intressant. Efter varje session diskuterar forskaren och förskolläraren hur barnen har reagerat på olika föremål förskolläraren har använt för att uppnå målet med undervisningen. Utifrån resultatet planerade man nästa session. Föremålen har förskolläraren valt ut för att de ska kunna fungera när barnen ska utforska begreppen stor och liten. Målet är att barnen ska uppfatta att stor och liten är relativa begrepp. I första sessionen användes byggklossar, koppar och skålar; i den andra knappar, korgar och skålar; i den tredje gosedjur; i den fjärde modellera och i den femte byggklossar.

Björklund, C. (2014). “Less is More – Mathematical Manipulatives in Early Child Education”. Early Child Development and Care, 184 (3), 469-485.