”Examining the Rhetoric: A Comparison of How Sustainability and Young Children’s Participation and Agency Are Framed in Australian and Swedish Early Childhood Education Curricula”.

Studien undersöker hur utbildning om hållbar utveckling beskrivs i två moderna läroplaner för förskolan, en från Australien och en från Sverige. Undersökningen besvarar dessa frågor: 1) Använder läroplanerna begrepp om hållbar utveckling, och i så fall hur? 2) Hur kommer idén om barn som aktiva medborgare och deltagare i förändring till uttryck i läroplanerna?

Studien visar att hållbar utveckling uppfattas olika i Australien och Sverige och att man ser olika på barn som deltagare i förändring.

Den svenska läroplanen använder inte begreppet hållbar utveckling men det finns med i ett dokument som är kopplat till läroplanen. Där för man fram miljömedvetenhet som ett viktigt mål för barnens lärande, och det finns här en tydlig koppling mellan barnen och den fysiska miljön.

Själva läroplanen betonar barnens förmåga att reflektera, lösa problem och fatta självständiga beslut. Dessutom ser man idén om att barnen själva får välja vad de vill lära sig och får forma sin lärandemiljö som en viktig del av undervisningen i demokrati. Enligt läroplanen ska barnen få hjälp att delta i planeringen av sitt lärande, av de dagliga aktiviteterna och i utformningen av förskolans miljö. Man betonar också att barnen ska få vara med och öka hållbarheten och förbättra den fysiska miljön.

Den australiensiska läroplanen använder begreppet hållbar utveckling, och liksom i den svenska läroplanen finns miljömedvetenhet med som ett viktigt mål i utbildningen för små barn. Förhoppningen är att en tidig medvetenhet om människans ansvar för omgivningen ger ett livslångt engagemang för natur och miljö. Men i läroplanen finns ingen formulering om att barn kan vara aktiva medborgare och viktiga deltagare i en förändring för att skydda miljön. Betoningen ligger mer på att barnen ska ta ett eget ansvar för sin utbildning och inte ta ett kollektivt ansvar för miljön.

Studien använder en textkritisk tolkningsmetod för att finna underliggande antaganden och värderingar om hållbarhet och om barn som aktiva medborgare och deltagare i förändring. Materialet är statliga läroplaner för förskolan från Australien och Sverige (Belonging, Being and Becoming: The Early Years Learning Framework for Australia och Läroplan för förskolan, Lpfö 98). Dokumentanalysen är inriktad på fyra dimensioner: 1)  Förekomsten av begrepp om hållbar utveckling. 2) Medvetenhet om människans plats i naturen och ansvar för miljön. 3) Kritiskt tänkande om hållbar utveckling. 4) Referenser till barn som aktiva medborgare och deltagare i förändring.

Ärlemalm-Hagsér, E. & Davis, J. (2014). ”Examining the Rhetoric: A Comparison of How Sustainability and Young Children’s Participation and Agency Are Framed in Australian and Swedish Early Childhood Education Curricula”. Contemporary Issues in Early Childhood, 15(3), 231-244.