”Barnehager – arbeidsorganisering og kvalitet i en likhetsorientert kultur”.

Studien undersöker hur arbetets organisering påverkar kvaliteten på försko-lorna i en stadsdel i Norge. Fokus ligger på hur personalen bedömer att man använder sin tid och hur arbetet kan organiseras för att personalen ska få mer tid med barnen.

Enkäten visar att barnskötarna anger att de tillbringar tid med barnen lite of-tare är förskollärarna, men skillnaden är inte stor. Bland förskollärarna anser 72 procent att de lägger för lite på arbete med barnen och 77 procent menar att de borde använda mer tid till barnen. Bland barnskötarna tycker 44 procent att deras personalgrupp ägnar för lite tid till barnen och bland ledningspersonalen är motsvarande siffra 50 procent. Personalen menar att förskolan skulle höja kvaliteten om de kunde ägna mer tid åt barnen.

Av barnskötarna anser 25 procent att de använder mycket tid till möten och planering, och bland förskollärarna har 75 procent den uppfattningen. Bland förskollärarna och ledningspersonalen är det nästan 40 procent som menar att deras yrkesgrupp lägger för mycket tid på planering. Motsvarande siffra för barnskötarna är 20 procent. Samtliga menar att möten känns viktigare ju mer välstrukturerade de är.

Det största hindret för att tillbringa mer tid med barnen är de praktiska ar-betsuppgifterna. I de tre yrkesgrupperna är det många som tycker man läg-ger för mycket tid på exempelvis inköp och städning. Bland barnskötarna var det 52 procent som svarade att de använde för mycket tid till det, bland förskollärarna var det 59 procent och bland ledningspersonalen tyckte 29 procent att praktiska göromål stal mest tid från arbete med barnen.

Personalens direkta arbete med barnen är viktigt för förskolans kvalitet. Det är två typer av uppgifter som hindrar förskollärarna att lägga tid på det. Den ena är planering, yrkesutveckling och möten, den andra typen är praktiskt arbete som inte kräver någon utbildning.

Målet är att personal med pedagogisk utbildning ska vara mer tillsammans med barnen och det finns samtidigt en oro för att barnskötarna får för lite yrkesmässig vägledning av förskollärarna. Det framstår då som en paradox att barnskötare och förskollärare delar det praktiska arbetet lika mellan sig. Studien visar att det finns en inställning bland många av de anställda att de praktiska uppgifterna ska delas lika bland personalen.

Barnskötarna vill ha vägledning i arbetet av förskollärarna, och de saknar att förskollärarna arbetar tillsammans med dem. Studien visar också att förskol-lärarnas praktiska sysslor hindrar dem från att lägga mer tid på pedagogiskt arbete. Inställningen att man delar lika på uppgifterna är ett hinder för en arbetsordning som skulle kunna ge högre kvalitet.

Undersökningens kvalitativa data insamlades i sju av förskolorna i en stadsdel i Norge och bestod av tre olika delar: en tidsdagboksundersökning där 16 anställda antecknade hur mycket tid de lade på olika uppgifter, en kvalitativ intervjuundersökning av 28 anställda samt en enkätundersökning ställd till två barnskötare, två förskollärare och en ledningspersonal på var och en av de sju förskolorna samt i några fall stödpersonal som tolk, kontorspersonal eller specialpedagog. Enkätundersökningen bestod av 16 frågor och besvarades av 55,6 % av de tillfrågade. De sju förskolorna valdes ut för att ge variation i storlek, medarbetarnas tjänsteår och arbetets organisering.

Detta kompletterades med en ytterligare en kortfattad enkätundersökning till samtlig förskolepersonal i stadsdelen, i allt 478 personer.

Nicolaisen, H. & Åsmund, A.S. (2014). ”Barnehager – arbeidsorganisering og kvalitet i en likhetsorienteret kultur”. Tidsskrift for velferdsforskning, 17(4), 16-29.