”Samspil og læring – børnehavebørns deltagelsesmuligheder i pædagogisk tilrettelagte aktiviteter”.

Studien undersöker hur samspelet mellan förskollärarna och barnen på förskolan påverkar barnens möjligheter att delta i, uppleva och lära i pedagogiskt tillrättalagda aktiviteter. I fyra analyser av samma material anlägger studien olika perspektiv på samspelet mellan barn och förskollärare.

Den första artikeln beskriver hinder och möjligheter för barnens medbestämmande och vilka ansträngningar som krävs. Den andra beskriver hur barnen samarbetar för att uppnå ett gemensamt mål och lär sig tillsammans i organiserade aktiviteter.

I den tredje artikeln beskriver författaren hur intensitet, stämning, spänningar och laddning som uppstår i relationerna påverkar samspelet mellan vuxna och barn. Den fjärde artikeln handlar om hur förskollärarna växlar mellan sitt eget perspektiv och barnens perspektiv, och vilken betydelse de här perspektivskiftena får för barnens deltagande.

En gemensam slutsats för de fyra artiklarna är att även om barn och förskollärare skapar samspelet tillsammans så gör de det från olika utgångslägen. Dessa utgångslägen har betydelse för barnens olika möjligheter till deltagande och därmed också till upplevelser och erfarenheter som aktiviteterna ger möjlighet till.

Den första undersökningen visar att barnen tar initiativ till att de ska få inflytande över verksamheten. Medbestämmande förhandlas fram verbalt och fysiskt i samspelet mellan barn och vuxna. Alla barn har inte samma möjlighet att delta i de organiserade aktiviteterna, och deras språkförmåga och position i gruppen påverkar deras möjlighet att få inflytande.

Den andra artikeln beskriver olika sätt för hur barn gemensamt lär sig saker i organiserade aktiviteter. Undersökningen visar att förskollärarna sällan organiserar aktiviteterna så att barnen ska samarbeta och ta hjälp av varandras kunskaper. Samarbetet uppstår i stället oftast spontant på barnens initiativ, t.ex. när de hjälper varandra. Barnen inspirerar, hjälper och härmar varandra i sitt lärande.

I den tredje artikeln visar författaren vilken betydelse känslor och stämningar (affektivitet) har i samspelet mellan barn och vuxna i organiserade aktiviteter. Stämningen styr barnets deltagande, och samspelets intensitet med olika barn visar att möjligheterna till deltagande är olika.

Den fjärde undersökningen belyser hur förskollärarna växlar perspektiv mellan sig själva och barnen i samspelet, och vilken betydelse det har för deltagandet. Trots att förskollärarna betonar barnens perspektiv är det i första hand förskollärarnas perspektiv som dominerar, bara undantagsvis ändrar man aktiviteten på något sätt utifrån barnens önskemål. Men undersökningen visar också att förskollärarnas perspektivväxling ökar barnens engagemang och deltagande.

De fyra artiklarna i studien har egna forskningsfrågor och teman. Materialet för artiklarna är videoupptagningar av samspelet mellan barn och vuxen i 24 organiserade aktiviteter på två förskolor 2008. På den ena förskolan är barnen mellan 2,7 och sex år, och på den andra är de noll till sex år.

Perioden 2009–2011 gjorde författaren deltagarobservationer på förskolorna, filmade verksamheten, intervjuade förskollärare och förskolechefer, talade med barnen på förskolorna och lät förskollärarna besvara en enkät. Dessutom spelade författaren in ljud från möten med förskollärarna i samband med presentationen av projektet. Annat material är förskolornas webbplatser, pedagogiska verksamhetsplaner och intervjuer med två av kommunens tillsynsansvariga.

Utgångspunkten för analysen är en sociokulturell syn på lärande där samspelet mellan barnet och förskolläraren är i fokus. Men en roll för samspelet har också förskolans institutionella kultur och ekonomi, och det juridiska ramverket.

Svinth, L. (2014). ”Samspil og læring – børnehavebørns deltagelsesmuligheder i pædagogisk tilrettelagte aktiviteter”. Ph.d.-afhandling. Institut for Uddannelse og Pædagogik (DPU), Aarhus Universitet.