Naturorienterad utbildning i förskolan: Pragmatiska undersökningar av meningsskapandets individuella, sociala och kulturella dimensioner.

Studiens överordnade syfte är att belysa vad som händer när barn i 1–3-årsåldern på svenska förskolor möter naturen. Målet är samtidigt att utveckla och illustrera strategier som möjliggör didaktiska undersökningar av barns meningsskapnade i förskolepraxis.

Resultaten presenteras som fyra separata delstudier. Den första delstudien visar att fysisk meningsskapande kan studeras och analyseras genom att observera barnets handlingar och handlingarnas konsekvenser. Ett exempel på detta är hur ett barn som agerar med ett synligt mål (försöker nå toppen på en backe) upplever konsekvenserna (glider ner) och därefter ändrar agerandet så att det ger nya, förändrade konsekvenser (går uppför backen på ett annat sätt). Barnets erfarenhet får alltså en betydelse för barnets vardagsliv och utgör en lärdom, även om barnet inte har skapat en verbal eller begreppsmässig förståelse av (i detta fall) friktion.

Den andra delstudien identifierar genom analyserna fem lokala och kollektiva handlingsmönster hos pedagogerna. Med det avses handlingar som man inte ifrågasätter och som utförs utan tvekan. Dessa handlingsmönster är 1) att säkerställa att alla barn är ordentligt klädda för utomhusaktiviteter, 2) att erbjuda många leksaker och ett stort antal artefakter som barnen kan välja fritt mellan, 3) att uppmuntra barnen att leka med olika naturmaterial, 4) att hjälpa barn som ber om hjälp, men uppmuntra andra barn att klara saker själv och 5) att tillåta barnen att fritt välja var de vill leka. Dessa lokala handlingsmönster utgör en del av den lokala förskolepraxisen och analysen visar att barnen genom till exempel påklädning, fritt val av leksaker, aktiviteter och egna kreativa idéer erbjuds stora möjligheter att bilda sig en egen uppfattning om naturen som något trevligt, positivt och bra. I gengäld finner studien att det finns begränsade möjligheter för att barnen ska uppnå en mer naturvetenskaplig begreppsförståelse och kunskap om okända naturfenomen som är svårare för barnet att upptäcka på egen hand.

Den tredje delstudien indikerar att undervisning och inlärning är ledda processer, där pedagogerna guidar barnens lärande genom att använda olika typer av instruktioner, förmaningar (pedagogen förmanar barnet att agera på ett annat sätt och barnet ändrar sitt agerande till det tillåtna sättet) respektive utmaningar (pedagogen utmanar barnet genom att presentera nya, för barnet okända, handlingssätt som barnet kan agera utifrån).

Den fjärde delstudien handlar om ett reflektionsverktyg för pedagogisk dokumentation, som kan synliggöra relationer mellan barnets meningsskapande och det pedagogiska arbetet. Reflektionsverktyget består av tre delar, som tillsammans belyser individuella, sociala och kulturella dimensioner avmeningsskapande, och som var och en har reflektionsfrågor knutna till sig. I den första delen av verktyget fokuserar man på lärandets innehåll och barnets meningsskapande lärandeprocesser. Den andra delen fokuserar på pedagogens roll medan den tredje fokuserar på förskolekulturens traditioner (bl.a. lokala handlingsmönster) och konsekvenser av meningsskapande.

Studiens empiriska material består av videoobservationer av 40 barn på förskolan och deras pedagoger. Fokus för observationerna är barnens möte med naturen. Data samlades in mellan januari och september 2009. Studien består av fyra delstudier, där det empiriska materialet analyseras utifrån olika fokusområden. Under den första delstudien används en praktisk epistemologisk analys för att undersöka fysisk åsiktsbildning genom att studera handlingar och konsekvenser av handlingar. Under den andra delstudien utvecklas en kontextdefinierad analys med avsikten att undersöka hur svensk förskolekultur bidrar till barns meningsskapande i anslutning till naturen. I den tredje delstudien används en kunskapsteoretisk (epistemologisk) rörelseanalys samt en inlärningskvalitetsanalys för att undersöka pedagogernas förståelse för barns meningsskapandesprocesser. Den fjärde delstudien sammanflätar och anpassar analysmetoderna från övriga delstudier för att utveckla ett verktyg som pedagogerna kan använda i sitt reflekterande arbete med pedagogisk dokumentation på förskolor.

Klaar, S. (2013). Naturorienterad utbildning i förskolan: Pragmatiska undersökningar av meningsskapandets individuella, sociala och kulturella dimensioner. Ph.d.-afhandling. Örebro universitet, Örebro.