Dialogiske forældresamtaler - alle vil jo gerne inddrages?

Syftet med studien är att beskriva och diskutera en modell för dialogiska föräldrasamtal, som utvecklades i samband med ett ettårigt aktionsforskningsprojekt, i ett samarbete mellan forskare och pedagogisk personal på en specialavdelning på en dansk integrerad förskola.

Studien beskriver i detalj den dialogiska aktionsforskningsprocessen, som ledde fram till utvecklingen av den dialogiska modellen för föräldradelaktighet. Studien diskuterar också villkoren och förutsättningarna för att samarbetsrelationen mellan praktiker och forskare i ett aktionsforskningsprojekt ska präglas av dialog och engagemang.

Studien visar hur samarbetet mellan aktionsforskare och pedagoger leder till utvecklingen av nya arbetsrutiner i form av en dialogisk samtalsmodell, där barnets föräldrar och pedagogerna i samarbete sätter upp mål för barnet i åtgärdsplanen. Modellen utvecklades, testades och anpassades genom diskussioner på möten mellan pedagoger och aktionsforskare samt genom att utprövas tillsammans med några av föräldrarna för att slutligen tas i bruk permanent.

Det poängteras att modellen inte är ett statiskt redskap, utan löpande förändras och anpassas efter pedagogiska överväganden. I den dialogiska samtalsmodellen kommer pedagogerna inte med redan uppställda mål för barnet vid utvecklingssamtalet. I stället ombeds föräldrarna att föreslå mål för sina barn, som de själva anser är viktiga.

Föräldrarna skriver ner ett mål åt gången på en post-it-lapp och därefter tar föräldrarna och pedagogerna tillsammans reda på vilken av de sex överordnade (och av pedagogerna definierade) kategorier som det enskilda målet hör till. De sex kategorierna är: självständighet (t.ex. kring dagliga rutiner och uppgifter), socialt (t.ex. lek, kroppsmedvetenhet och känslomässig utveckling), kommunikation (t.ex. kommunikativa färdigheter och uttrycksförmåga), motorik (t.ex. sinnen, fin- och grovmotorik), kognitiv förmåga (t.ex. kunskap och förståelse av omvärlden) och beteende (t.ex. stereotyper och olämpligt beteende). Föräldrar och pedagoger prioriterar därefter gemensamt målen samt definierar varje mål som antingen långsiktigt eller kortsiktigt. Vidare tydliggör pedagoger och föräldrar gemensamt ansvarsfördelningen i samband med det enskilda målet, däribland om det finns personer i föräldrarnas övriga nätverk som skulle kunna engageras (t.ex. far- och morföräldrar).

Modellen innebar en större gemensam förståelse och ett förbättrat samarbete mellan föräldrarna och pedagogerna, men författaren reflekterar samtidigt över paradoxen att pedagogernas önskemål om föräldradelaktighet potentiellt kan bli ett undertryckande av föräldrarna i de fall där föräldrarna inte själva vill eller orkar engagera sig. Denna paradox gör sig även gällande i relationen mellan aktionsforskaren och pedagogerna. I studien dras slutsatsen att upplevelsen av att bli tagen på allvar är ett avgörande villkor för att aktionsforskningsprojekt lyckas.

Grunden för studien är ett aktionsforskningsprojekt, där författaren samarbetade med ett team av specialpedagoger, som arbetar på en avdelning för barn med särskilda behov på en integrerad förskola. Projektet löpte över perioden mars 2011 till mars 2012 och bestod av ett inledande möte med förskolans chef, ett inledande möte med den samlade personalgruppen och därefter sju utvecklingsmöten med specialteamet, vart och ett cirka tre timmar långt, som hölls med intervaller på ungefär en och en halv månad.

Vid mötena diskuterade man hur pedagogernas arbetsrutiner med åtgärdsprogram kunde optimeras samt hur de kunde nå fram till gemensam förståelse och beslut, som alla tyckte var meningsfulla. Alla sju mötena spelades in på band och efter varje möte utarbetade en av forskarna ett beslutsprotokoll. Mellan mötena testade pedagogerna förändringsförslagen i praktiken genom rollspel och i pilotsamtal med föräldrarna. Efter att den slutgiltiga modellen för föräldradelaktighet utarbetats, intervjuades alla berörda pedagoger och förskolans chef om deras upplevelse av processen. Dessutom intervjuades fyra föräldrar om deras upplevelse av den nya modellen för föräldradelaktighet.

Bloch-Poulsen, J. (2013). Dialogiske forældresamtaler - alle vil jo gerne inddrages? Aalborg: Aalborg Universitetsforlag.