Syfte
Syftet med studien är att undersöka barns deltagande i vardagsaktiviteter på fem förskolor i Sverige. Deltagandegraden undersöktes för barn med och utan Downs syndrom.
Resultat
Den övergripande slutsatsen i studien är att pedagogernas beteende påverkar de erkännandemekanismer som ligger till grund för ett socialt deltagande bland barnen. Här påpekar studien att pedagogernas öga för barnens perspektiv och behov gör det möjligt att organisera omsorgspraxis och pedagogisk praxis så att alla barn erbjuds lika handlingsmöjligheter och förutsättningar för socialt deltagande. Denna form av organisation kräver att barnen uppfattas som primära agenter, så att de kan bli medlemmar av kamratgrupper och ges möjlighet till socialt deltagande i gemensam lek.
Hur pedagogerna ser på barnet som omsorgsmottagare har betydelse för social inkludering. Här krävs att pedagogerna betraktar barnet som en självständig agent. Detta synsätt leder till att pedagogerna erkänner barnets behov som i sin tur leder till barnets ökade sociala deltagande i situationen.
I studien dras vidare slutsatsen att bestämda typer av uppfattningar om barnet är väsentliga för den praktiska realiseringen av socialt deltagande. Här nämns t.ex. att personalens förväntningar om att alla barn har kapacitet att delta gör att praxis inrättas på ett sätt som ger större möjligheter för barns sociala deltagande.
Design
Den empiriska studien är utformad som en fallstudie. Studien inkluderar barn och pedagoger från fem förskolor. 16 barn deltar, varav fem har Downs syndrom. Därutöver deltar fem pedagoger i studien. Data samlas in genom observation och inspelning av situationer med vart och ett av barnen samt genom samtal med pedagogerna. Både barnen och pedagogerna observerades och videofilmades. Studien ingår som en del av ett större projekt.
Referenser
Melin, E. (2013). Social delaktighet i teori och praktik: Om barns sociala delaktighet i förskolans verksamhet. Ph.d.-afhandling. Stockholm University, Stockholm.
Uppdragsgivare
Ingen upplysning