Matematik i förskola och förskoleklass: Den mentala talraden som didaktiskt verktyg.

I studien dras slutsatsen att undervisning som fokuserar på att barn lär sig att räkna ut summan i räkneuppgifter leder till en helt annan begreppsinlärning och begreppsförståelse som inte är lika effektiv som undervisning som fokuserar på siffror och talföljder.

Studien visar att antalsbegreppet (räkna ut summan i räkneuppgifter) är en central del av matematikundervisningen för de yngsta barnen i svensk skola. Samtidigt finns det tecken på ett minskat intresse för talföljden och siffror från pedagogernas och lärarnas sida, inte minst på förskolor, men också i förskoleklassen.

Studierna, som handlar om sambandet mellan olika matematikrelaterade färdigheter, visar att det finns flera nackdelar med användning av antalsbegreppet. Studierna visar ett negativt samband mellan barnens förmåga att räkna ut antal och deras färdigheter inom aritmetik. Däremot ser man att goda färdigheter i siffror och talföljder är en viktig förutsättning för att bättre lära sig addition och subtraktion.

Vidare visar studierna, som fokuserar på att pröva olika undevisningsmetoder, att barn i förskoleklassen och åk 1 gör stora framsteg i aritmetik när de har övat på siffror och talföljder på förskolan. Det gäller särskilt barn som tidigare varit lågpresterande. En ökad behärskning av och förståelse för talföljden och siffror gör det nämligen möjligt för eleverna att använda sig av effektivare strategier när man löser uppgifter. Det syns bland annat i en av studierna att ju fler korrekta svar som en elev hade på ett prov om talföljden, desto större sannolikhet var det för att eleven skulle kunna bemästra den effektiva hoppstrategin, där barnet fysiskt hoppar räkneuppgiften på golvet. När barnet kan forma en mental talföljd och räkna framlänges och baklänges utifrån den, så har barnet också förutsättningar för att tänka på tal oberoende av en konkret uppställd situation.

Dataunderlaget utgörs av tidigare forskning, dvs. en analys av totalt fem studier.

Den första studien handlar om barns utveckling av matematiska färdigheter under det första skolåret. Datamaterialet samlades in i fyra klasser i åk 1 skolåret 2009/2010.Barnen besvarade olika matematikfrågor med fokus på talföljd, talskrivning och addition.

Den andra studien undersöker sambandet mellan barns prestationer inom en rad matematikrelaterade områden, särskilt med fokus på antalsbegreppet. Barnen som deltog var i åldrarna 4–6 år och i varje åldersgrupp ingick tio till elva barn. Barnen besvarade tester som handlade om sifferkunskap, bokstavskunskap, läsfärdighet och antalsbegreppet samt att lösa enkla aritmetiska uppgifter.

I den tredje studien undersöktes effektiviteten hos barns lösningsstrategier i samband med att de löste olika uppgifter. I studien ingick 79 barn, varav 22 gick i förskoleklass, 22 gick i första klass, 18 gick i andra klass och 17 barn gick i tredje klass. Undersökningen genomfördes i form av individuella intervjuer, där barnen skulle lösa uppgifter om talföljd och aritmetik.

I den fjärde studien gjordes individuella intervjuer med 126 elever i åldern 5–8 år, där de skulle lösa två uppgifter om talföljd och två aritmetiska uppgifter.

I den femte studien presenteras slutligen resultaten från tre tidigare delstudier som handlade om barns kunskaper om tal i relation till tidig begreppsbildning i matematik.

Johansson, B. (2013). Matematik i förskola och förskoleklass: Den mentala talraden som didaktiskt verktyg. Uppsala: Kunskapsföretaget.