Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö.

Syftet med studien är att belysa hur den fysiska miljön på förskolor strukturerar och organiserar barns aktiviteter samt hur den fysiska miljön skapar möjligheter och gränser för barns aktiviteter.

I studien finner man att utformingen av den fysiska miljön på förskolan på olika sätt siktar mot att organisera och strukturera hela barngruppen. Studien visar också att pedagogernas normer och regler för vad man får göra och inte får göra med vem och när man får göra det blir explicita just genom utformingen av den fysiska miljön på förskolan. Samtidigt finner studien att förskolor där personalen anser att ordning och struktur är ett viktigt och eftersträvansvärt mål, ger mindre utrymme för barnets handlingsmöjligheter.

Studien visar också att barn och pedagoger på olika sätt försöker uppnå en balans mellan individuella och kollektiva aktiviteter genom de möjligheter och begränsningar som finns i de fysiska omgivningarna. Balansen och dynamiken mellan individuella och kollektiva aktiviteter kan förstås och tydliggöras genom att se de fysiska omgivningarna som ett verktyg som bjuder in till olika aktiviteter.

Studien visar att huvudparten av kollektiv lek med en gemensam aktivitetsram sker i ett rum där materialet är mångsidigt och mer neutralt. Rum som är mindre statiska uppmuntrar och stimulerar också i högre grad barnen till att tala och förhandla med varandra om de möjligheter som den fysiska miljön ger. I barnens samspel med varandra och med den fysiska miljön utvecklas nya och mer komplexa handlingsmöjligheter. Den fysiska miljön är alltså en tydlig och viktig del av barnens inlärning och utveckling.

Slutligen visar analysen att det finns en stor skillnad mellan de tre undersökta förskolorna vad gäller pedagogernas försök att förstå barnets perspektiv. Barnens möjligheter att upptäcka nya handlingsmöjligheter påverkas av i hur hög grad pedagogerna kan avvika från de på förhand definierade reglerna, bestämmelserna och normerna till fördel för en – mellan barn och vuxen – jämbördig och gemensamt förhandlad utvidgning av lekaktiviteten. Studien finner dock att pedagogerna endast vid ett fåtal tillfällen förhandlar om möjligheterna i den riktning som en lekaktivitet kan ta i en jämbördig dialog med barnen.

Studiens dataunderlag består av videoinspelningar, intervjuer, fotografier och ritningar av de undersökta förskolorna. Undersökningen är designad som en multipel fallstudie, där en avdelning på var och en av de tre förskolorna utgör ett fall. Under perioden från hösten 2006 till våren 2007 besöktes varje avdelning 6–10 gånger och observerades både inomhus och utomhus, vilket resulterade i 50 timmars filmmaterial. När undersökningen inleddes och när den avslutades intervjuades samtliga pedagoger på avdelningen i grupper på 2–3 personer. Varje intervju varade i cirka en timme. Både videoinspelningar och intervjuer transskriberades för vidare analys.

Bergström, S.E. (2013). Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö. Ph.d.-afhandling. Umeå universitet, Umeå.