Kvalitet i barnehager: Rapport fra en undersøkelse av strukturell kvalitet høsten 2012.

Syftet med studien är att undersöka ändringar av den strukturella kvaliteten på norska förskolor (barnehager) under en längre tidsperiod från 2002 till 2012. Med strukturell kvalitet menas givna förutsättningar vid norska förskolor, såsom lokaler, utomhusareal, arbetsrutiner, organisations- och ledningsformer, planering, ekonomiska insatsfaktorer, bemanning, personalens kompetenser samt stabilitetsgrad. 

Studien visar att det har skett markanta förändringar på de norska förskolorna sedan 2002.

Antalet barn per förskola har ökat markant från ett medianvärde på 37 (2004) till 47 barn (2012). Personalomsättningen på förskolorna är mindre och fler chefer behåller jobbet i fem år eller mer. Vidare ser man att andelen manlig personal – såväl pedagogisk som annan personal – totalt sett har ökat från 33 procent till 57 procent från 2002 till 2012.

En klar majoritet av cheferna ansåg att förskolorna hade tillräckligt många anställda med tillräcklig kompetens för att utföra sitt arbete. Det kan vara kopplat till fler utbildnings- och vidareutbildningsåtgärder sedan 2002; de kommunala och privata förskolorna har blivit mer lika över tid på denna strukturella parameter.

Undersökningen tar också upp frågan om hur stor del av den norska läroplanen som implementeras i vardagen. I undersökningen ser man att förskolorna i högre grad arbetar med teman och områden från läroplanen. "Kommunikation, språk och text" är det av läroplanens sju ämnesområden som man arbetar mest med. I studien dras slutsatsen att den ökade användningen av läroplanen korrelerar med en förberedelse av innehållskvaliteten på förskolorna.

En annan del av strukturell kvalitet gäller metoder för att kartlägga barnens språkutveckling. 2008 hade 60 procent av förskolorna fasta arbetsrutiner för att bedöma språkutveckling. Den andelen hade ökat betydligt 2012. Samma sak gäller initiativ som ska underlätta barnens övergång till skolan. 2004 hade 72 procent av förskolorna skolförberedande åtgärder, medan det 2012 gällde i stort sett alla förskolor.

Totalt sett visar undersökningen att faktorer som förskolans storlek och ägarform har mindre betydelse för chefernas svar. I studien dras slutsatsen att de strukturella olikheterna har minskat och att förskolorna i höge grad kan ge barnen ett mer likvärdigt utbud.

Datamaterialet är baserat på en enkätundersökning bland 1 000 representativt utvalda norska förskolor. Frågeformuläret innehåller 67 frågor och skickades ut i september 2012. Förskolecheferna fyllde i enkäterna. Den totala svarsfrekvensen bland de utvalda förskolorna var 65 procent. Det är den fjärde gången som en sådan undersökning genomförs. En liknande enkätundersökning genomfördes 2002, 2004 och 2008. Frågeformuläret från 2012 var betydligt större jämfört med 2002 och 2004, medan det var i stort sett identiskt med frågeformuläret från 2008. På så sätt kan man gå tillbaka och följa utvecklingen för enskilda teman ända till 2002, medan andra endast kan följas från 2008.

Gulbrandsen, L. & Eliassen, E. (2013). Kvalitet i barnehager: Rapport fra en undersøkelse av strukturell kvalitet høsten 2012. Oslo: Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA).