Interaksjoner i digitale kontekster i barnehagen.

Syftet med studien är att bidra med nya kunskaper om praxis och interaktion i relation till digital teknik i utbildningssammanhang på norska förskolor (barnehager). Detta ses både ur pedagogernas och barnens perspektiv.

I avhandlingen dras den överordnade slutsatsen att det kan uppstå problem när digital teknik blir ett mål i sig på förskolan. Fokus bör därför först och främst ligga på barnets behov och lärande, därefter på användningen av teknik eller digitala verktyg för att stötta barnet i det pedagogiska arbetet. Studien består av tre delstudier och visar att introduktionen av digital teknik på förskolor (barnehager) påverkar flera områden. Detta presenteras närmare i resultaten av de tre delstudierna.

Den första delstudien visar hur pedagogerna ser på arbetet med digitala verktyg som ett spänningsfält mellan förskolans egna val och intressen och den mer överordnade norska läroplan för användningen av digitala verktyg, som ska följas. Pedagogerna ger uttryck för att läroplanen erbjuder goda riktlinjer, men de saknar möjligheten att kunna ta egna initiativ på området.

Pedagogerna står samtidigt inför problematiken mellan å ena sidan att möta barnets utforskningsbehov och å andra sidan att reglera aktiviteter med digital teknik. Pedagogerna står alltså inför ett val mellan frihet (barnet får använda tekniken när barnet vill och till vad barnet vill – dock med risk för att barnet lämnas för sig själv) och reglering (tekniken får endast användas när det finns vuxna i närheten och för planerade aktiviteter). I relation till tillägnande av kompetenser pekar pedagogerna på att både barn och vuxna bör skaffa sig digitala kompetenser. Eftersom digitala verktyg är ett nytt redskap har en del pedagoger och barn inga kunskaper om hur de används.

Den andra delstudien visar hur barns interaktion med andra barn vid datorn först och främst används av barnen som en annan typ av fri lek. Interaktion om digitala verktyg har en social dimension, där det digitala sammanhanget kan vara en arena för en inlärningsgemenskap, men den kan även präglas av kampen om kontroll och därmed frågor om inkludering och exkludering.

Detta leder till frågan om vad de digitala interaktionerna ska innebära i form av pedagogiskt stöd, som den sista delstudien beskriver.

Datamaterialet samlades in på tre norska förskolor (barnehager) som valdes ut baserat på deras användning av digitala verktyg i vardagen. Datamaterialet samlades in under ett fältarbete under perioden september 2008 till maj 2009 fördelat på 44 fältbesök på institutionerna. Därutöver har man gjort intervjuer med totalt 14 barn och tre pedagoger från de tre förskolorna.

Undersökningen är uppdelad i tre delstudier. Den första ägnar sig åt pedagogernas utmaningar och möjligheter i samband med användning av digitala verktyg i det pedagogiska arbetet. Samspelet mellan barn och dator och pedagogernas upplevelse av detta är den andra. Den tredje handlar om hur barnen tillägnar sig digitala kompetenser och deras uppfattning av interaktioner där digital teknik ingår. Datamaterialet analyseras utifrån en fenomenologisk och hermeneutisk infallsvinkel och analysen är teoretiskt grundad i ett sociokulturellt perspektiv.

Jernes, M. (2013). Interaksjoner i digitale kontekster i barnehagen. Ph.d.-afhandling. Universitetet i Stavanger.