”Når barnehagepersonalet melder bekymring til barnevernet”.

Studien undersöker ärenden i det norska barnevernet (ung. motsvarande svensk socialtjänst) för att se om det går att identifiera speciella förhållanden i samband med ärenden som anmälts av norska förskolor, och som skiljer sig från andra ärenden i barnevernet. Studien undersöker även om det går att identifiera speciella förhållanden i samspelet mellan förskolor och barnevernet som kan bidra till att förklara den låga andelen anmälningar (orosanmälningar) från förskolor.

De 34 ärendenas demografiska mönster visar att det är en större andel pojkar än flickor och en överrepresentation av barn med annan kulturell bakgrund än den norska, som är föremål för oro och anmälningar till barnevernet. Författaren drar slutsatsen att detta kan bero på negativa förväntningar på dessa gruppers beteenden, som inte bara drabbar barnen, utan också föräldrarna. Vidare dras slutsatsen att det finns behov av bättre kunskap bland de anställda avseende deras förmåga att upptäcka de barn som verkligen ger anledning till oro. På förskolorna visar det sig att det finns hinder för att låta en oro leda till en faktisk anmälan till barnevernet som grundar sig i rädsla för att skada relationen till föräldrarna. En betydande andel av föräldrarna är inte överens om, eller känner inte till, att barnet har behov av hjälp. Det faktum att förskolepersonalen sällan anmäler ärenden till barnevernet leder till frågan om huruvida förskolorna i tillräcklig utsträckning anmäler oro i ärenden som befinner sig i ”gråzonerna”. Författaren drar slutsatsen att det finns en tydlig potential för fler anmälningar till barnevernet från förskolorna. Samtidigt finns det behov av att också uppmärksamma barn som inte går i förskolan, där möjligheten att upptäcka anledningar till oro är mindre. En annan slutsats är att det är särskilt viktigt med en bra och öppen dialog mellan förskolorna och barnevernet eftersom de skiljer sig åt i såväl traditioner som samhällsuppdrag, men samtidigt är ömsesidigt beroende av varandra i ansträngningarna för att ge alla barn goda uppväxtförhållanden.

Studiens empiriska dataunderlag baseras på data från projektet Det Nye Barnevernet (DNBV). Den här undersökningen utgick från ärenden som anmälts av förskolor. Det rör sig om svar på såväl slutna som öppna intervjufrågor från 34 respondenter (dvs. totalt 34 ärenden), vilket utgör 4,3 % av det totala urvalet. De kvantitativa svaren från respondenterna analyseras med hjälp av enkla statistiska analyser såsom frekvensfördelning och krysstabeller. De kvalitativa svaren kategoriseras utifrån de teman som uppstår i materialet. Tillgången till data är främst kvalitativ, och informationen från DNBV kompletteras med kvalitativa intervjuer med fyra anställda vid barnevernet. Syftet med detta är att uppnå bättre insikt i barnevern-anställdas erfarenheter och praxis från deras samarbete med förskolor. Analysen av de 34 ärendena görs i relation till data från det totala urvalet från DNBV.

Nilsen, A.C.E. (2013) ”Når barnehagepersonalet melder bekymring til barnevernet”. In: Marthinsen E. & Lichtwarck W.; Det Nye Barnevernet: fase I – en antologi. Oslo: Universitetsforlag.