Barnehagen som språklæringsarena: En kasusstudie av tre barnehagelæreres andrespråksdidaktiske praksiser.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers arbete med flerspråkiga barns utveckling på norska förskolor (barnehager) för att på så sätt utveckla en ny kunskap om förskolan som språkinlärningsarena.

I studien dras slutsatsen att de tre pedagogernas olika pedagogiska praxis alla ger goda villkor för barns andraspråksutveckling, men att deras praxis har olika för- och nackdelar.

Heidi, pedagogen som arbetar med minoritetsspråkiga barn och som inte har tillgång till någon tvåspråkig assistent, arbetar primärt med språkstimulering i spontant uppkomna situationer, där flera barn ingår i samtalet. Därmed skapar hon utrymme för flerspråkighet i barngruppen och alla barn blir hörda. Hon ger generellt den sociala dimensionen stort värde och föredrar att barnen får erfarenheter av språk i olika informella inlärningssituationer under en förskoledag. Forskaren framhäver det som positivt att barnen får erfarenhet av ett situationsbetingat och kognitivt krävande språkbruk, medan nackdelarna är att tillvägagångssättet kan medföra att läs- och skrivförberedande aktiviteter hamnar i bakgrunden eftersom planerade, förberedda aktiviteter (t.ex. läs- och skrivövningar) nedprioriteras.

Astrid och Rigmor, de två andra pedagogerna som båda har tillgång till barnens modersmål, fokuserar på barnens enskilda färdigheter (t.ex. ordförråd). De använder i högre grad planerade övningar för att stimulera språkinlärningen. För Rigmor, den pedagog som har tillgång till modersmålet genom en pedagogisk assistent, handlar det ofta om individuell träning. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att deras arbete stärker barnens ordförråd, men man ger inte språk och språkbruk i olika sociala situationer så stor uppmärksamhet.

Datamaterialet består av fältobservationer samt intervjuer med pedagogerna. Fältobservationerna gjordes på tre olika kommunala förskolor i Norge. Urvalskriterierna för institutionerna var att en introducerade barnen för engelska, medan de två andra hade flerspråkiga barn i sin barngrupp. På varje förskola valdes en pedagog ut för att arbeta med barnens språk.

En pedagog (Astrid) arbetade således med att lära norsktalande barn engelska. De två andra pedagogerna (Heidi och Rigmor) arbetade med minoritetsspråkiga barn. Den ena (Heidi) hade ingen tvåspråkig assistent och därmed inte tillgång till barnens modersmål, medan den andra (Rigmor) hade en tvåspråkig assistent.

Data samlades in i tre faser – 2007, 2009 och 2010 – och observationerna varade i mellan 4 och 14 dagar. Under insamlingsperioden gjordes dessutom två–tre djupintervjuer med varje pedagog samt för- och eftersamtal i samband med observationerna. Både fältobservationerna och intervjun spelades in och transkriberades efteråt. Dessutom samlade man in olika dokument från förskolorna, som årsplan, projektplan och projektutvärderingar samt forskarens fältanteckningar.

Alstad, G.T. (2013). Barnehagen som språklæringsarena: En kasusstudie av tre barnehagelæreres andrespråksdidaktiske praksiser. Universitetet i Oslo, [Oslo].