Förskolans dokumentations- och bedömningspraktik. En diskursanalys av förskollärares gemensamma tal om dokumentation och bedömning

Syftet med studien är att bidra med kunskap om dokumentationsarbete och bedömningspraxis i förskolan. Fokus ligger på förskollärarnas samtal om dokumentation och bedömning och hur diskurser om dokumentationsarbete och bedömningspraxis upprätthålls, utmanas eller återskapas.

Resultaten visar att förskollärarna talar om dokumentation som något som regleras av läroplanen som auktoritet. Dessutom ser de dokumentationsarbetet som något som verkar fördelaktigt för förskolan och personalens rykte, barnens och förskolans utveckling. Dokumentation nämns också som ett verktyg för att arbeta med barns intressen och inflytande. Alla dessa talhandlingar legitimerar dokumentationsarbetet i förskolan.

Däremot finns det ett fåtal talhandlingar som ifrågasätter förskolans dokumentationspraxis. Frågan om huruvida förskolan fungerar som en ”Big Brother”-värld ställs. Fotografi och film framstår som särskilt viktiga dokumentationsverktyg med goda konsekvenser för barns utveckling, synliggörande av organisationen för omsorgsgivarna och för att belysa lärandet. Barnens deltagande i dokumentationsarbetet motiveras av förskollärarna på flera sätt trots att barnen har få möjligheter att motsätta sig dokumentationen.

Förskollärarna visar att bedömningskonceptet är både nödvändigt och önskvärt i förskolans dokumentations- och bedömningsarbete. Samtalen visar hög semantisk modalitet när förskollärarna uttrycker motvilja mot att bedöma enskilda barn, men erkänner samtidigt att detta är något de måste göra. De legitimerar detta genom påståenden om att bedömningen ligger i barnens eget intresse. Bedömningen av sambandet mellan aktiviteter och barnens handlingar framstår som önskvärt i samtalen.     

I analysen av hur förskollärarna talar om dokumentation och bedömning har författaren identifierat fem olika sätt att hänvisa till dessa processer. Det gäller diskurser om maktstrukturer, lärande, professionalisering, digitalisering och välfärd.

Studiens metodik bygger på Norman Faircloughs kritiska diskursanalys. Utgångspunkten för studien är hur förskollärarna uttrycker vad de ser som sunt förnuft genom sina talhandlingar när det gäller dokumentation och bedömning. Datamaterialet samlades in genom två fokusgrupper med totalt tio förskollärare. Förskollärarnas talhandlingar analyserades genom analysbegreppen modalitet och legitimitet.

Virtanen, M. (2018). “Förskolans dokumentations- och bedömningspraktik. En diskursanalys av förskollärares gemensamma tal om dokumentation och bedömning». Akademisk avhandling. Linnéuniversitetet.