Enhantment in storytelling: Co-operation and participation in children’s aesthetic experience

I förskolan har berättelsen traditionellt setts som en lärande aktivitet som lägger grunden för barnens vokabulär och utvecklingen av tidiga läsrelaterade färdigheter. En annan aspekt av berättelsen lyfts dock fram, nämligen dess potential att främja barns socioemotionella lärande och socialisering. Berättelsens estetiska egenskaper och dess utvecklingsskeenden lyfts fram som centrala för sådant lärande. Denna studie tittade på små barns emotionella investeringar och estetiska upplevelser när de lyssnade på berättelser från vuxna. Frågeställning: hur genomförs berättandet (narrative performance) genom noga koordinerade handlingar från flera deltagare?

Resultaten visade att lärarna använde ”fyrtornsblick”, rekvisita, markerad prosodi och pauser för att bjuda in barnen att delta. Barnen utnyttjade berättelsens igenkännbarhet för att delta i berättandet genom användning av kroppsliga repetitioner, köravslutning, fördjupning, förväntansbidrag och tankar om vad som skulle hända härnäst i berättelsen. Studien indikerar att berättelser bidrar till att utveckla barns affektiva och estetiska socialisering i förskolan.

Denna studie har använt videoinspelningar av sagostunder för att undersöka små barns emotionella investering och estetiska upplevelser av att lyssna på berättelser. Åldersgruppen var barn mellan 1,5 och 3,5 år. Data bestod av 20 timmars videoinspelning av 30 barn och fem vuxna. Forskarna genomförde kvalitativa analyser av tio av inspelningarna av barn som satt och lyssnade på en vuxen som högläste en berättelse för dem. Fokus låg på förskollärarens och barnens tillgivna perspektiv och engagemang i berättelsen.

Cekaite, A. & Björk-Willén, P. (2018). «Enhantment in storytelling: Co-operation and participation in children’s aesthetic experience». Linguistics and Education, 48:52-60.