Dramatisering i spänningsfältet mellan som om och som är och sexåringars meningsskapande av kemiska begrepp och processer

I studien diskuteras dramatisering som en form av lekbaserad undervisning i förskolan. Målet är att visa hur användningen av dramapedagogik kan hjälpa barn att förstå vetenskap genom att de engagerar sig i gemensamt fantiserande om grundläggande processer och koncept inom kemi.

Analyserna indikerar att det centrala i dramatiseringen och den lekbaserade undervisningen var hur barnen (deltagarna) skiljer på, relaterar till och växlar mellan att engagera sig i fenomenen och processerna fantasi (”som om”) och det naturvetenskapliga innehållet (”som är”). Det finns ett dynamiskt spänningsfält mellan ”som om” (fantasi, gestalter, lek) och ”som är” (etablerad, konventionell kunskap), alltså en spänning mellan fantasin och ett naturvetenskapligt innehåll. Resultaten visar en betydande variation i hur barnen hanterar detta spänningsfält. Ändå tror forskarna att den dramatiserande undervisningsformen kan bidra till att skapa en relation mellan fantasi och kunskap. Intervjuerna med barnen visar att det var de aktiviteter där de själva fick vara med och dramatisera som de kom ihåg bäst efteråt. Barnen mindes vad de gjorde, men också vad denna aktivitet (”som om”) skulle föreställa som vetenskapligt koncept/process (”som är”).  Forskarna menar att sådan lekbaserad undervisning kan användas för att introducera yngre barn för vetenskapliga begrepp och processer.

Empiriska data samlades in genom intervjuer med elva 6-åringar i en förskoleklass utanför Göteborg, efter att de deltagit i ett undervisningstillfälle där de dramatiserade olika kemiska koncept och processer. Efter aktiviteten genomfördes individuella intervjuer med barnen för att skapa en bild av deras kunskap om vatten som fenomen och begreppet molekyl.

Åkerblom, A. & Pramling, N. (2019). «Dramatisering i spänningsfältet mellan som om och som är och sexåringars meningsskapande av kemiska begrepp och processer». Educare - Vetenskapliga Skrifter, (2):58-72.