Learning in Preschool: Teachers' Talk about Their Work with Documentation in Swedish Preschools

I ljuset av en förskolepolitik som ställer krav på ökad dokumentation, undersöker den här studien hur förskollärare ”gör professionalism” och skapar professionella strategier i förhållande till institutionella narrativer om lärande när det gäller dokumentation. Institutionella narrativer är berättelser som berättas av medlemmar i en institution. Det kan till exempel finnas i formella dokument och i medlemmarnas muntliga berättelser om institutionen.

Författarna finner att förskollärarna på olika sätt hänvisar till ett institutionellt narrativ om lärande när de talar om dokumentation på förskolan. Totalt tre teman träder fram, varav det första temat, Barns lärande och mål i den nationella läroplanen, visar hur pedagogerna kämpar med tvetydigheter i förskolepolitiken, vilka mål i läroplanen som ska prioriteras och hur detta ska göras i praktiken. Det framgår av intervjuerna att förskollärarna är ivriga att använda dokumentation som ett sätt att försäkra sig om att de arbetar för att nå målen i den nationella läroplanen, och som ett sätt att ha fokus på den form av lärande som utgår från barnens egna initiativ. Men resultatet pekar också på att förskollärarna är osäkra på hur de ska göra i praktiken. Dessutom uttrycker de en ambivalens mellan att dokumentera ett lärande som utgår från barnen själva och att dokumentera de lärandemål som framgår av läroplanen.

Det andra temat, Dokumentation av lärande som en professionell strategi, illustrerar hur pedagogerna hanterar att dokumentera olika former av lärande. Resultaten pekar på att pedagogernas hänvisningar till ett institutionellt narrativ om lärande med hänsyn till det författaren kallar ”en förskoletyp av lärande” fungerar som en professionell strategi. Det framgår av intervjuerna att de flesta förskollärare ger uttryck för att det är svårt att dokumentera lärande utan att samtidigt bedöma barnen individuellt. Många av pedagogerna upplever ändå att pedagogisk dokumentation ger dem möjlighet att vara uppmärksamma på både barnens initiativ och läroplanens mål, men det framgår inte tydligt av intervjuerna hur pedagogerna använder sin pedagogiska dokumentation praktiskt.

Det tredje temat, Pedagoger som nybörjare som ”gör professionalism”, visar att förskollärarna hanterar sin osäkerhet om vad och hur de ska dokumentera genom att beskriva sig själva som nybörjare, som i samspel med varandra och barnen ständigt är i färd med att utveckla sin förmåga att dokumentera. Att förskollärarna positionerar sig själva som nybörjare är enligt författaren ett särskilt sätt att ”göra professionalism” på, som kommer till uttryck när de talar om arbetet med dokumentation. Forskaren drar slutsatsen att förskollärarna på så sätt översätter och utövar förskolepolitik på ett sätt som gör det möjligt för dem att hantera krav på ansvar, men som också ger dem möjlighet för att agera professionellt.

Datamaterialet består av livshistorieintervjuer med 17 förskollärare från sju förskolor i två medelstora städer i Mellansverige. Intervjuerna fokuserar både på förskollärarnas personliga och professionella historia samt deras upplevelse av att arbeta med dokumentation på förskolan. Teorier om institutionella narrativer och teorier om pedagogers professionalism ger ramen för analysen.

Löfgren, H. (2017). Learning in Preschool: Teachers' Talk about Their Work with Documentation in Swedish Preschools. Journal of Early Childhood Research, 15(2), 130-143.

Löfgren, H. (2016). A Noisy Silence about Care: Swedish Preschool Teachers’ Talk about Documentation. Early Years, 36(1), 4-16.