"Full kontroll i barnehagen?": en studie av styring og styringsmentalitet

Studien undersöker hur kontroll av barn och anställda på förskolan sker genom förskolans kontrollmentalitet. Genom att använda begreppet kontrollmentalitet försöker författarna att förstå hur det i mötet mellan människor och mellan männsiskor, tid och rum produceras kunskap som fungerar kontrollerande och disciplinerande. Studien besvarar tre frågor:
• Hur får personalens förväntningar på och föreställningar om barnen betydelse för arbetet?
• På vilka sätt påverkar olika former av regler för tid och rum de möjligheter som barn och personal har i vardagen?
• Vilka regler träder fram i interaktionen mellan barn och personal på förskolan?

Den första delen av analysen fokuserar på personalens förväntningar på barnen på förskolan. Författaren menar att personalens förväntningar på barnen har betydelse, eftersom det sätt som barn omtalas och tolkas på påverkar de vuxnas handlingar gentemot barnet. Personalens förväntningar på barnen skapas av deras erfarenheter av det enskilda barnet. Utifrån egenskaper som barnen bedöms ha, konstruerar personalen förväntningar på vad det enskilda barnet kan eller har möjlighet att göra. På det sättet kontrolleras barnens möjligheter på förskolan utifrån personalens förväntningar på dem, och personalens klassificering av barnen får betydelse för vilka barnen kan vara på förskolan. Författaren bedömer att personalens förväntningar är påverkat av diskurser om normalitet. Genom personalens krav på uppförande, deras uppfattning om vad barnen ska lära sig och vad barn förväntas kunna beroende på till exempel ålder och kön, kontrolleras både barns och vuxnas beteende på förskolan. Men författaren påpekar att även om barn kontrolleras av de här ramarna, är de inte passiva objekt som låter sig formas utan motstånd. Barn uppfostrar också varandra, de utmanar och begränsar varandra, och de inkluderar och exkluderar.

I den andra delen av analysen undersöker författaren hur vardagslivet på förskolan organiseras genom regler för tid och rum. Sådana regler uppstår till exempel genom personalens planering för rum och aktiviteter samt hur de delar upp vardagen. Analysen pekar på att rummens utformning och innehåll har betydelse för vilka möjligheter barn och vuxna upplever att de har. På samma sätt har uppdelningen av tid betydelse för barns och vuxnas beteende, till exempel vid övergången från en aktivitet till en annan. Det är i hög grad personalen som står för de olika reglerna, som de också själva måste följa. Motståndet uttrycks genom alternativ praxis och försök att kringå reglerna. Författarna bedömer att flera faktorer kan spela in på vilka regler för tid och rum som ifrågasätts, som förskolans styrdokument, praktiska göromål, förväntningar på vad förskolan ska vara, förväntningar på barns utveckling och lärande, tidspress och själva byggnaden. De här faktorerna skapar ramar som både vuxna och barn måste förhålla sig till och skapa möjligheter inom.

Den sista delen av analysen fokuserar på interaktionen mellan barn och vuxna på förskolan. Analysen pekar på att barn beskrivs som kompetenta aktörer som kan använda avancerade sociala strategier. Analysen visar också att barn och vuxna ömsesidigt kontrollerar varandras beteende. Personalen och barnen styr och kontrollerar både sig själva och varandra, samtidigt som de bjuder motstånd mot att bli kontrollerade. Både barn och vuxna utövar alltså makt och motstånd samt är aktiva aktörer i sitt eget och andras liv. Slutligen pekar analysen på att personalens makt kan medverka till att exkludera enskilda barn i gruppen. Beroende på hur personalen uppträder kan de skapa acceptans för exkludering av enskilda barn genom att till exempel använda blickar och kroppsspråk i kommunikationen med barnet eller med annan personal om barnet.

Författaren genomför observationer på fyra avdelningar på två olika förskolor. På den ena förskolan observerar författaren två avdelningar för barn i åldern 0–3 år, medan hon på den andra förskolan observerar två avdelningar för de större barnen i åldern 3–6 år. På de fyra avdelningarna befinner sig totalt 14 anställda och 51 barn (8 barn på varje småbarnsavdelning och 17–18 barn på varje avdelning för de större barnen). Som ett tillägg till observationerna genomför författaren intervjuer med personalen som har befattningarna förskolechef, vikarie, barnskötare, praktikant, vidaerutbildad barnskötare (fagarbeider) och specialpedagog. Även fotografier på barnen på de fyra avdelningarna ingår. Teoretiskt är studien inspirerad av socialkonstruktivism, sociokulturell teori och poststrukturalism, med särskild tonvikt på Michel Foucaults förståelse av makt, diskurs och disciplin, och governmentality.

Figenschou, G. (2017). "Full kontroll i barnehagen?": en studie av styring og styringsmentalitet. Doktoravhandlinger ved NTNU, 2017:286. Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Fakultet for samfunns- og utdanningsvitenskap, Institutt for pedagogikk og livslang læring