Flere barn på blokka: Rapport fra et forsknings- og utviklingsprosjekt om vurdering av barns trivsel og utvikling i barnehagen

Studien undersöker hur förskollärare och förskolechefer arbetar med bedömningar av barns trivsel och allsidiga utveckling i förskolan (barnehage). Författarna undersöker bland annat hur förskollärare och förskolechefer dokumenterar och bedömer barns trivsel och utveckling, vilka kriterier bedömningarna bygger på och vad som präglar processer och arbetssätt i bedömningsarbetet.

Författarna identifierar tre överordnade kategorier som illustrerar deltagarnas upplevelser av arbetet med bedömningar av barns trivsel och allsidiga utveckling:

1. Motstånd
   Studien visar att flera förskollärare uttrycker motstånd mot att dokumentera och mäta barns trivsel, eftersom de tycker att det är utmanande och inte alltid möjligt att se på ett barn om det trivs. Förskollärarnas motstånd kopplas också samman med bruket av bedömningsmatriser och kartläggningsverktyg. I pedagogernas motstånd spelar också etiska faktorer en tydlig roll, till exempel oro över om det är riktigt att bedöma enskilda barn, och om bedömningen kan leda till en snävare och mer onyanserad syn på barnet. På båda förskolorna associerade man bedömning med att sätta sig till doms över barnen och en rädsla för att ha fel och därmed stämpla barnen på ett sätt som kan påverka dem negativt senare. Förskollärarna var särskilt upptagna av när information om enskilda barn skulle lämnas över till skolan eller andra instanser. Både pedagoger och chefer visar en grundläggande respekt för barnen och en skepsis mot att alltför mycket ska registreras och dokumenteras.
   
   
2. Språk, begrepp och motiveringar
   Författarna finner att förskollärare och förskolechefer använde många olika begrepp när de talar om att bedöma barns trivsel och utveckling, särskilt i början av projektet. Begreppet bedömning kopplades ihop med utvärdering, reflektion, observation, kartläggningsverktyg, dokumentation och utveckling av det pedagogiska arbetet. I första hand kopplades begreppet ihop med att avgöra om något är bra eller dåligt, men flera gav också uttryck för osäkerhet om begreppets betydelse.
   
   Deltagarna hade också många associationer knutna till begreppet trivsel, som trygghet, glädje, godkännande, humor och vänskap. Barn som trivs beskrevs som aktiva och glada barn. Begreppet utveckling associerades till beskrivningar av barns framgång och coping samt till stadieteorier som bedömer barn utifrån universella standarder. Generellt talade förskollärarna mycket mer om att bedöma barns trivsel än barns utveckling. Men en grupp gav uttryck för att det var lättare att bedöma utveckling än trivsel, eftersom det finns flera tydliga kännetecken för barns utveckling, som barns motoriska utveckling, språkliga utveckling och sociala utveckling. Tecken på trivsel uppfattades som mer personberoende, eftersom barn är olika.
   
   Senare under projektet nyanserades förståelsen av begreppen bedömning, trivsel och utveckling hos många av deltagarna.
   
   
3. Metoder, åtgärder och handlingar
   förskollärarna beskriver att de använder en rad tillgängliga metoder för att bedöma barns trivsel och utveckling, som kartläggningsverktyg, scheman, observation och kriterier som de själva har utvecklat. Metoderna används vid behov, till exempel vid oro och kontakt med instanser som PPR (Pedagogisk-psykologisk tjeneste) och som förberedelse för föräldrasamtal. Pedagogerna tyckte att bedömningsarbetet inte var så systematiskt och att det därför kunde vara präglat av tillfälligheter. Deltagarnas skepsis mot att använda färdiga scheman släppte när förskollärarna ändrade och anpassade schemana så att innehållet i högre grad var förenligt med vad de själva uppfattade som centralt. Senare i projektet gav pedagogerna uttryck för att deras bedömningsarbete hade blivit mer systematiskt. De skrev till exempel oftare ner observationer som de sedan diskuterade med kolleger på möten.

Studien rapporterar om ett forsknings- och utvecklingsprojekt som gjorts i en kommunal och en privat förskola. I studien ingår totalt 25 förskollärare och tre förskolechefer, som under 18 månader deltog i fyra dialogseminarier där de blev presenterade för forskning om relevanta teman och fick möjlighet att diskutera centrala teorier och begrepp som är knutna till bedömningar av barns trivsel och utveckling. Under projektperioden medverkade deltagarna också i nätverksgrupper där de reflekterade över olika fall och bytte erfarenheter av sitt bedömningsarbete. Datamaterialet består dessutom av tre gruppintervjuer med de deltagande pedagogerna och cheferna. Ägarna till den privata förskolan (eiere) intervjuades en gång. Författarna gör också en innehållsanalys av vad ”Rammeplan for barnehag” och förskolans årsplaner skriver om bedömning.

Eik, L. T., & Steinnes, G. S. (2017). Flere barn på blokka: Rapport fra et forsknings- og utviklingsprosjekt om vurdering av barns trivsel og utvikling i barnehagen. Høgskolen i Sørøst-Norge. Skriftserien nr. 18, 2017.