Förskollärares yrkeskunnande: Förskollärares erfarenheter av praktiskt handlande i pedagogisk verksamhet

Studien undersöker hur pedagoger beskriver sitt yrkeskunnande. Studien besvarar två frågor:

1. Vad berättar pedagoger i förskolan och förskoleklassen om sina erfarenheter av praktiskt handlande?
2. På vilket sätt kan pedagogers individuella och kollektiva reflektion bidra till ny insikt i deras yrkeskunnande?

Två centrala teman träder fram i förhållande till den första forskningsfrågan: (1) förväntningar och (2) pedagogers sätt att möta barnet.

1. Förväntningar
   Pedagogerna upplever att förväntningarna gäller dem som yrkesmänniskor och kommer från omgivningen, till exempel kolleger och barnens föräldrar. De olika förväntningarna påverkar den enskilda pedagogens sätt att handla praktiskt. Ett exempel på en sådan förväntning är att pedagogen ska förbereda barnet på framtidens utmaningar. Pedagogerna relaterar den här förväntningen till förändringar i samhället som spelar roll för pedagogernas yrkeskunnande. Men samtidigt som det finns krav och förväntningar upplever pedagogerna också att de har möjlighet att arbeta relativt fritt utifrån de intentioner som ligger till grund för arbetet i förskolan och förskoleklassen i till exempel läroplaner.
   
   
2. Pedagogens sätt att möta barnet
   Pedagogerna är eniga om att sätten att möta barnet på är en viktig del av deras pedagogiska yrkeskunnande, som kan ses som varje pedagogs arbetsredskap. Genom olika exempel försöker pedagogerna beskriva hur de möter barn utifrån sin professionella förmåga och sitt omdöme, som kan vara svårt att beskriva. De lägger vikt vid att det behövs barnfokus för att möta barnet, liksom att möta barn verbalt och visa intresse för vad barnet tycker är spännande. Genom att göra barnen delaktiga upplever pedagogerna att de ser och möter barnet som kompetent trots dess låga ålder.

Studiens andra forskningsfråga som berör pedagogers reflektion uppmärksammar reflektionen som en central förutsättning för att formulera och synliggöra ny insikt i pedagogers yrkeskunnande. Pedagogerna ger uttryck för att detta att få tid och plats för individuell och, särskilt, kollektiv reflektion berikar deras yrkeskunnande.

Författarna använder den så kallade dialogseminariemetoden, som innebär att pedagoger bjuds in till en rad dialogsamtal där de får diskutera och reflektera över olika texter som valts ut för att sätta fokus på pedagogers yrkeskunnande. I den här studien deltar totalt 11 pedagoger som arbetar antingen i förskolan eller den svenska förskoleklassen. De deltagande pedagogerna delas in i två grupper, som var och en träffas i fem dialogseminarier. Efter det första introducerande gruppseminariet läser varje pedagog en facktext och en skönlitterär text inför varje nytt seminarium. I samband med läsningen ska pedagogerna också skriva en kort text om de tankar som läsningen väcker. Texterna blir grunden för samtalen i dialogseminarierna.

Studiens empiriska material utgörs av pedagogernas individuellt skrivna texter och de transkriberade samtalen under dialogseminarierna. Studiens teoretiska perspektiv är inspirerade av Aristoteles tre kunskapsformer: episteme (teoretisk vetenskaplig kunskap), techne (praktisk produktiv färdighet) og fronesis (praktisk etisk klokhet). Empirin bearbetas och tolkas med inspiration från hermeneutiken.

Bodin, U. L. (2017). Förskollärares yrkeskunnande: Förskollärares erfarenheter av praktiskt handlande i pedagogisk verksamhet. Mälardalen University Press. Licentiate Theses, No. 261. School of Education, Culture and Communication, Mälardalen University, Sweden.